Ad astra per aspera

Ludde...jag saknar dig. Ska du ha mig att lida med tystnad eller har du bara helt enkelt ingen tid?
Ett par-tre tårar föll för dig nyss.

Och jag bara önskar att jag kunde resa mig från den blodiga pölen på marken
resa mig och gå därifrån

Ska ta en cancerpinne snart och sätta mig ute och samla tankarna tror jag. Jag funkar inte som jag ska längre. Men frågan är om jag egentligen någonsin har gjort det.
De enda gångerna jag känt mig helt hemma, trygg och nöjd är när jag stått på en scen med en mikrofon i min hand...

Jag behöver vänner häruppe. Sådana där riktiga vänner. Som man gör något med... Tar en fika, pratar, skrattar, lever, slappar, busar med.
Men jag behövde komma bort från Oskarshamn.

I think I'm in love with hating myself.