Ad astra per aspera

Jag berättade om hur du är... Vad du betyder för mig.
Mina känslor.

"Lisa. Jag väntar hela livet på honom om det är så. Jag har aldrig mött någon som honom förut."
Så sade jag. Lisa log, det hörde jag. Hon hörde mig säga något som i ärlighetens namn, jag aldrig skulle säga om det inte var sant.

Jag berättade för min bästa vän om min bästa vän. Som jag förälskat mig i.
Den första mannen som jag inte tänkt på som en potentiell pojkvän... Det är så typiskt.

Jag har aldrig låtit någon komma mig så nära, på så kort tid.

Och ja, det gör ont.

"Jag tror vi håller på att hitta tillbaka till varandra." Helvete. Då gjorde det ont.
Jag visste någonstans att det var så hela tiden, men jag ville inte veta det.

Jag skulle vänta. Det skulle jag.