Ad astra per aspera

Torsdag.
Det står "Till Kalmar" på destinationsskylten och jag vill nästan gråta.
Om nästan tre timmar kommer jag vara framme i den staden som gav mig de tre bästa och värsta åren av mitt liv.
Det är bitterljuvt kan jag lova.
Och jag är säker på att helgen kommer bli grymt kul.
Träffa alla mina vänner som som jag inte träffat sen juni.
När jag flyttade från staden sade jag till mig själv att jag skulle undvika den minst lika många år som jag undvek Gävle. Jag besökte inte Gävle under två år och när jag kom tillbaka var allting nytt. Det skrämde mig nästan.
Mina förhoppningar är, trots allt mitt tjat om hur jag hatar stadens invånare, att allt är som vanligt.
Det är trots allt med staden jag har en kärleksrelation, inte med dess invånare.
Älskade, hatade Oskarshamn <3