Ad astra per aspera

Yeah. I flera veckor har jag önskat mig en kalasfylla. Igår fick jag den. Idag mår jag inte bra *skratt*
Men det var en trevlig, om än något ytlig kväll, men man kan inte förvänta sig mer.

Diskussionsämnena briljerade med titlar som
"Andra världskriget - geniet Hitler"
"Skapelseberättelsen - incest... eller?"
"Självdestruktivitet - trenden, uppmärksamhetssökarna och de osynliga"

De var riktigt högljudda diskussioner och mycket av tiden gick åt när jag och Lars försökte överrösta den andra, trots att det satt ett historiageni bredvid mig som säger till Lars att jag har rätt.

Sen kom Annie, högst olegitimerad psykolog fram. Det behövdes. Och jag stärkte en mycket ung kvinnas psyke med mina ord. Det kändes bra att få henne att gå från gråt till skratt.

- Skor är väldigt viktigt för mig, kan inte ha sex med en kille som har fula skor!
- Ja men, då måste du titta på mina skor sen...
Haha! Fyfan så chockad jag blev. Sen haglade pikarna om att jag skulle ha sex med honom, rätt diskret till en början, men när vi gick utanför dörren för att vi skulle åka hem så var det lite mer
- Jo, men... vill du knulla med mig?
- Ja.
Haha. Men jag gick. Jag gick. Förstår någon i världen hur jävla glad jag är över att ha överkommit en kraft starkare än mig själv?
Jag kan aldrig någonsin säga heller, att jag inte är tänd på killen jag kunde gått hem med, för det är jag. Men...tydligen så har mitt hjärta bestämt sig nu.
Det är annorlunda. Har kunnat ha sex med vemsomhelst samtidigt som jag haft känslor för någon, men nu... annorlunda. Jag kan inte förklara det heller.

Jag vill bara kramas.