Ad astra per aspera

Det är så mycket mer än det jag fått ur mig som inte känns bra.
Arbetslösheten känns inte bra, bygger bara upp en oändlig rastlöshet i mig, som gör att jag fastnar vid datorn...
Bristen på närhet känns definitivt inte bra, jag vill ju ha den.
Att bo med föräldrarna igen, efter tre år själv, känns hopplöst. Jag vill ha ett privatliv. Kunna ta hem vem som helst utan att behöva fråga.
Det här pirret i mig, klumpen i halsen, tvivlen på framtiden och nuet, alla tankar, känslor, brinnande begär... de vill ut.

Och jag vill dansa. I regnet. Prince - "Purple Rain" beskriver känslan bäst nu.

Jag pratade med Lisa idag. Vi vill ta en road-trip båda två. Jag hade förslag, hon var på. Det är bara pengaproblemet och billösheten som ställer till lite. Men kanske nästa helg. Jag pröjsar, vi åker. Lisa the Pleasah + Annie Angel, läppglansmaffian out on the road.
Hennes hjärta är upptaget och mitt... ja... Jag rodnar nästan...
Hur som helst. Jag vill road-trippa med Lisa.
Nu!

Jag ska leta lägenhet nu fan.