Nattligt nöje, jag svär. Ni som inte kan sova om nätterna borde gå in och kika på hus på svenskfast.se. Om man klickar in sig för att se info om ett hus eller lägenhet så kommer det en mittkolumn med bilder och dylikt, till höger så finns en kolumn med olika avståndsmätningar och under den, där börjar det roliga. Där finner man alltså en livsstilsstatistik över området som huset/lägenheten ligger i och det mest fantastiska med den är "intressen". Hittills har jag upptäckt att folk i Enköping är väldigt glada i bussresor och att folk i Rosengård tycker att bantningstips är det mest fantastiska som finns. Ska leta lite mer roligt nu, dyker det upp mer så listar jag det härnedan.
- I Bromöllaområdet gillar man liksom Enköpingsborna också bussresor och att följa populära TV-serier - I Skurup gillar man också, håll i hatten - bussresor! Och man gillar också hushållsmaskiner (tänk på det om ni har släkt runtomkring där och har svårt att komma på julklappar, här kommer tipsen från en säker källa - svenskfast.se) - I Enköpingsområdet och Eslöv så är man särskilt intresserad av energisparande - I Enköping tycker man även om att lösa korsord, och det är ju uppenbart, vem kan motstå den totala underhållningen i ett papper fyllt med rutor? - I ett nybyggt område i Lerum så gillar man att spendera kvällarna med att spara i aktiefonder; Värdepapper och värdepappersaffärer; Skattefrågor
Ja, nu orkar jag inte leta mer, så nu får ni leta själv. Men jag varnar er för att det kan vara något fuffens med statistiken, för samma statistik dyker upp lite för ofta i delar av landet som ligger lite för långt ifrån varandra...
Det snöar och blåser... Hatar sådana här mornar! Fast idag känns lite annorlunda om jag ska vara ärlig... Vi hade spelning i Södertälje på Telge Choppers i lördags. Det var riktigt kul faktiskt! Lirade i 5 timmar och det var skönt att rösten höll, till skillnad från spelningen i Växjö. Men något som var aningens roligare... jag träffade någon. Som träffade mig också :) Han är smart och snygg och inte alls en sådan karl jag trodde jag skulle falla för. Men what do you know :D Det hände inget mellan oss, förutom att vi växlade en del ord och blickar och telefonnummer och det var riktigt skönt. Jag har fjärilar i magen och jag minns inte riktigt när det kändes såhär sist... Men det var längesen. Fick aldrig fjärilar i magen med Jocke tror jag... för där gick allt så fort.
Jaaa, så nu vet ni det :D Får se vad allt leder till, men det verkar positivt för han tycker om mig också...
Tomas Järvheden är inte bara snygg... Han är en sjububblans bra komiker också. Jag minns den gången jag träffade honom... Jag och Martin spelade och sjöng intromusik inför en föreläsning som han skulle vara konferencier för... Sen berömde han mig för min röst, vilket betyder rätt mycket med tanke på att jag ser upp till honom, både som komiker och musiker. Jag skulle vilja träffa honom igen.
Oriah Mountain Dreamer, en indianäldste, skrev en gång 1994 en fantastisk text, som har varit mitt motto sedan min mamma visade mig den för kanske 8 år sedan. Jag förstod inte vad den betydde då, men nu vet jag.
Det intresserar mig inte vad du arbetar med. Jag vill veta vad du trängtar efter, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.
Det intresserar mig inte hur gammal du är. Jag vill veta om du vill riskera att se ut som en dåre för Kärlekens, för Drömmarnas skull För äventyret att leva
Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjunktion till din Måne. Jag vill veta om du har berört det innersta av din sorg, om du har blivit öppnad av livets svek eller blivit förtorkad och sluten av rädsla för mer smärta!
Jag vill veta om du kan sitta kvar i smärta, min eller din egen, utan att röra dig för att dölja den eller ta bort den.
Jag vill veta om du kan finnas till i glädje, min eller din egen; om du kan dansa hängivet och låta extasen fylla dig från fingertoppen till tårna utan att säga åt oss att vara försiktiga, vara realistiska eller tänka på det begränsade i att vara människa.
Det intresserar mig inte om den historia du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann mot dig själv; om du kan uthärda anklagelsen att svika och inte svika din egen själ.
Jag vill veta om du kan vara trogen och därigenom pålitlig. Jag vill veta om du kan se skönheten även om det inte är en vacker dag, och om du kan se att din källa är i Guds närhet.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå kunna stå vid sjöns strand och ropa mot silvermånen: "Ja"!
Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött plågad ända in i märgen, och göra vad som behövs för barnen.
Det intresserar mig inte vem du är, hur det kommer sig att du hamnade här. Jag vill veta om du tänker stå mitt i elden tillsammans med mig och inte dra dig undan.
Det intresserar mig inte var eller vad eller tillsammans med vem du har studerat. Jag vill veta vad det är som bär dig framåt inom dig när allt annat sviktar och försvinner.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv; och om du verkligen tycker om ditt eget sällskap under de tomma ögonblicken.
Det är ju bara för fantastiskt. I flera månader har jag väntat på skivan och den kommer nästa vecka! Det handlar självklart om Britney Spears stora, riktiga comeback med plattan Circus. Det här är framsidan och hon ser helt otroligt vacker och sockersöt ut. Nästan så att man tror att det inte är hon. Många av promobilderna är hon sig inte lik på, så jag anar fuffens... men jag skiter i det, för låtarna är så jäkla bra!
Jag vet inte om du ens läser min blogg längre... Hur som helst. Jag fick panik när jag insåg att jag inte har ditt telefonnummer! Jag har bytt mobil och tydligen så låg ditt nummer på den förra telefonen och inte på simkortet... Sms:a mig om du har lust...
Jag saknar dig... obeskrivligt mycket. Du är den enda som kan få mig att skratta på riktigt, jag har insett det efter vidare reflektioner över mitt liv. Jag vägrar tro att mina chanser är slut. Du kanske har träffat världens bästa tjej, men jag svär att jag är lite mer världens bästa tjej än vad hon är =)
This is not some case of wanting what you can't have, this is realising the stupidity of my own mind. Jag har låtit dig gå en gång för mycket nu. Det är slut med det.
Nej, jag vet inte. Men det jag vet är att jag ligger på soffan och har småkrämpor i lungorna eller liknande och att hostan aldrig blir bättre och att jag har omtenta i kultur på fredag.
Jag vill inte tänka på det. Vill inte tänka på män. Vill bara vara. Tillsammans med min kära mor har jag i alla fall luskat ut att män aldrig lyssnar på vad man säger och det är därför det blir gräl och bråk. De hör bara det de vill höra. Och de kan aldrig se saker ur den andres perspektiv och det är alltid mest synd om dem. De skyller allt på oss när de i själva verket borde se sig själv i spegeln och säga till reflektionen det de nyss sade till oss. Detta är inte en generalisering. Det är en sanning. Män påstår att det är så jäkla svårt att förstå sig på oss kvinnor - men konstigt?! Ni lyssnar inte på oss. Vi kör med öppna kort och spiller våra hjärtan för er, det ni inte förstår är att våra hormoner fungerar på ett annat sätt än era. Och tyvärr så styr hormoner allt som har med kroppen och tankar att göra, utan hormoner så är man inte en människa.
Ni män förstår er inte på oss på grund av att ni stänger av era öron när det inte verkar vara något som ni är intresserade av. Därför upprepar ni er också väldigt ofta om händelser som ni berättat för oss, eftersom att ni antar att vi gör samma sak - inte lyssnar. Vilket vi, på gott och ont, gör. Varenda ord.
Såg nyss en reklam som äcklade mig något vansinnigt. Här ligger jag framför teven i självömkan över min feber och får se vad? Lindex-julreklam för underkläder. Modellen ser ut som en planka och det är patetiskt att hon ens använder BH - det är som att se en fyraåring i bikini på stranden, också patetiskt. Man har BH främst för att stödja ryggen så att den slipper belastning, men hennes engrammare kan inte påfresta så mycket. Vad hände med att ha glamorösa, kurviga kvinnor som underklädesmodeller a la Tyra Banks och Heidi Klum (eller vilken annan Victoria's Secret-modell som helst för den delen)? Eller Sverige kanske inte har kommit dit än? Ja, jag äcklas utav kvinnor som inte har bröst, allra helst atleter som inte har det minsta fylligt ovanför midjan, utan bara ett par amerikanska pannkakor av stål. Kvinnor ska se ut som kvinnor, god damn it. Det betyder dock inte att jag inte tycker att vi borde ha ett jämställt samhälle, för det vill jag, men bara för att vi vill ha samma villkor som män har så betyder inte det att vi ska SE UT SOM de också... Och så tänker ni: men de stackrarna som inte kan hjälpa att de har små bröst då? - Låt de inte bli modeller eller ideal för världen.
Det är höst. Många är deppiga. Många drar nu på sig livslånga depressioner och ångest som de inte trodde att de hade i sig. Jag försöker hålla mig över ytan. Medan jag försöker hålla mig över ytan, så kan jag inte låta bli att fundera över depressioner. Jag har kommit fram till slutsatsen att det finns olika depressioner (självklart). - Den uppmärksamhetssökande depressionen: kanske inte egentligen en riktig depression, utan snarare en light-depp som kan komma sig av precis vad som helst. I vilket fall, så söker dessa personer uppmärksamhet och tröst från andra genom att berätta om hur dåligt de mår eller drar sig undan helt och isolerar sig en tid, som för att göra ett statement. - Djup depression: Märks inte alls. En person som har en djup depression vill inte behöva tynga någon annan med sina besvär, så han/hon anpassar sig helt enkelt och lever ett, utåt sett, normalt liv. Enligt mig kan den också kallas maskerad-depressionen, för personen drar på sig en fasad för att inte behöva visa för någon annan hur dåligt den mår. Detta kan leda till att man spelar sin roll så bra, att man tillslut tror att man inte mår dåligt, tills man en dag vaknar upp från sitt skådespel. - Ännu djupare depression: Det här är de personerna man aldrig ser. De är alltid isolerade, folkskygga och fungerar inte i samhället på grund av hjärnspökena.
Ska spekulera lite mer om detta och återkommer och fyller på snart.
Hur kan en person vara vid liv den ena dagen och sedan bara borta...? Ryckt ur denna världen ovetandes... Mord. Jag förstår det inte.
Mina tankar går till Paulina hela tiden. Hon är stark, hon klarar detta.
Jag skickade ett sms till en död man i natt... Det var mitt sätt att få ett avslut på det tror jag. Fick leveransrapport ett par minuter senare... undrar vem som läser det.
Jag känner mig helt... frusen. Apatisk. Jag bryr mig inte så mycket om något just nu... Vet inte ens om jag kommer klara tentan imorgon... Isåfall blir det två omtentor, känns inte särskilt roligt.
Det luktar kattpiss i hela lägenheten och jag blir galen snart.
Ville så gärna ta ett par öl idag, men ingen var särskilt på...
En sak som gör mig ledsen är alla pikar som haglar i klassrummet om hur dålig högerpolitik är... Men ingen tänker på att jag ligger aningens i underläge vad gäller det i vår grupp och ingen tänker på att jag kanske blir ledsen... För det blir jag. Mitt hjärta sitter till höger, jag svär och det gör ont när jag får höra massa skit om det hela tiden, jag öser ingen skit över vänsterpolitik när någon hör. Jag medger att jag skrivit skit om det i bloggen en eller två gånger, men varför pracka på någon något som de inte vill höra? - Onödigt tycker jag. Och så tycker jag att folk ska läsa på om saker innan de börjar låta grodorna hagla ut ur käften.
Trött på att hosta. Det har gått så långt att musklerna kring högerögat håller på och krampar.
Ligger i soffan med datorn på magen och tittar på Kristallen. Aldrig tittat på liknande förut, någon gång ska vara den första.
Jag känner mig helt...utanför. Utanför allting. Som att jag tappat greppet om verkligheten, fast ändå inte. Det känns som jag knuffats utanför verkligheten, som att någon med vilje knuffat mig utanför min egen verklighet. Egentligen borde jag skriva på engelska, men jag orkar inte riktigt. Känns som att jag håller på att bli uppäten av ensamheten igen... Eller kanske inte. Men det känns liksom inte att världen har någon kärlek över till mig. Alla är så gulligulliga och puttinuttiga, men jag får ingenting... Jag missunnar inte någon något heller, men skulle också vilja ha någon att hålla i handen ibland.
Och jag har till och med slutat leta. För längesen. Efter Tony i somras så orkade jag inte längre, jag förtjänar inte att bli bränd på det viset. Träffade någon nyligen också... men jag brände mina broar för att få vara lycklig en sekund... Jag tror dock inte att han skulle kunna intressera sig för mig, så då var det lika bra. Han är så otroligt vacker på så många sätt... Jag avskyr hans skratt, men det visar bara att han är mänsklig och att jag inte blivit blind (döv?). Han ögon är helt utan tvekan de vackraste ögonen jag någonsin sett... Till honom har jag dock bara sagt att de är vackra... Man får ju inte verka överdriven! Vi intresserar oss för exakt samma saker, han är intelligent och har humor och när han ler så blir jag yr. Än så länge så är detta dock enbart ett intresse för min hjärna att hänga upp sig på en liten stund. Finns inga övriga känslor i mitt inre. Än... De brukar ju dyka upp trots att jag försöker kämpa emot.
Cigg. Apelsinjuice också, kanske. Åhåhåhå, nu vill jag se Kenny Starfighter! Lätt att det måste gå att ladda ner det någonstans!
Nä... Jag får inget vettigt ur mig just nu. Back to the telly!
Återigen har jag svart hår. Tycks aldrig hålla mig blond. Det är jag, men det känns inte som jag... Jag ljuger hur jag än gör.
De senaste dagarna har det varit svårt att låta bli att tänka på Alex... Jag kan inte riktigt förklara varför heller. Ingen känslomässig förändring. Kanske snarare är det faktumet att det var längesen jag verkligen pratade med honom... Skolstart är kul I guess, när det är nollning. För mig är det bara pang på plugget. Ja, så rättare sagt så tror jag att jag saknar honom. Det är svårt att uttrycka en sådan sak i ord på något vis... Men ja. Det var alldeles för längesen vi sågs och flera veckor sedan vi pratade i telefon ett längre samtal än 2 minuter.
Och jag är sjuk. Det tar fan kål på mig. Orkar inget. Har ingen aptit och inga hungerskänslor...
Jaha. Det vill jag lova. Snorig, rosslig, seg, trött, öroninflammation och feber.
Var hemma från skolan idag. Missade två föreläsningar och det kändes hemskt. Jag missar aldrig något... Mår jättedåligt över det. Blir sjukt stressad också. Ska ha massor läst tills imorgon, men min litteratur har inte kommit än så jag kan inte.
Nyss ätit citronbitare med potatismos och citron- och dillsås. Det var rätt ok gott, blev lite för salt dock.
Tänkte också bara meddela för er regelbundna bloggläsare att jag förmodligen kommer börja skriva min blogg på engelska för att slipa på mina färdigheter. Som ni vet så pluggar jag ju just nu engelska och ska göra det i 1½ år.
Här och nu känner jag mig ensam, lite smått ledsen och sårad, förvirrad, förväntansfull, stressad, likgiltig, oinspirerad. Orkar inte förklara något, den som läser lär förstå om något av orden fastnar.
Imorgon börjar skolan igen. Nya möten, nya möjligheter. Jag ska vara så snygg och intressant som det bara går. Gud, vad ska jag ha för kläder?
Måste desperat försöka byta bort mitt lördagsnattpass på jobbet så jag får sova ut på söndag. Annars orkar jag aldrig ta tag i skolan på allvar nästa vecka. Första veckan är alltid kritisk för resten av terminens välmående.
I had a visitor this weekend. Det var underbart. Kanske bara ett dygns underbarhet, men då var det så. No need to say that I want more. Men har redan bränt mina chanser om man ska tro alla dejtingexpertisråd.
When you're dreaming with a broken heart, waking up is the hardest part...
Skulle göra köttfärssås nyss. När jag skulle steka den frusna köttfärsklumpen så råkade det skvätta upp en hel del olja på mitt högra bröst i urringningen... Det gör svinont och jag har fula märken. Kommer de gå bort? Eller kommer jag behöva leva resten av mitt liv med brännmärken på min tutte? Då blir det absolut hudoperation, för jag tänker inte ha märken på mina mest framhävda drag.
- Fan. Du är så underbar, egentligen. - I knoooow, säger jag på mitt ironiska sätt och ler och försöker förmå mig att öppna mina trötta, berusade ögon för att titta upp på dig där jag ligger i ditt knä. Jag ger upp försöken och lyssnar på vattnet som sorlar under oss ett tag. Vi pratar om allt och inget en stund och sen vet jag inte vad som händer, men du vill kyssa mig och jag plutar med mina rosa, alkoholindränkta läppar mot dig. - Jaha! Ska jag böja mig ner till dig nu, tyckte du? - Mhmm, svarar jag. - Egentligen borde jag inte göra såhär mot dig ju, säger du. Jag säger inget, utan bara sätter mig upp och kysser dig. Sedan tar du min hand och frågar om vi ska gå och jag svarar ja. Resten av natten är lite som ett...blurr. Jag minns det fina, det vackra. Dig.
Egentligen så borde jag inte sitta och skriva detta här. Men det är vackert. Och det kommer att bli ett vackert minne. Något att plocka upp när mina dagar blir för dystra. När livet ter sig illa. Och egentligen borde jag inte skriva hur det kändes när du kröp upp bredvid mig i soffan och lade ditt huvud på mitt ena bröst. Eller hur det kändes när du då tittade på mig och tänkte något som jag inte hörde och sedan kysste mig. Jag borde inte skriva att jag då för första gången insåg hur mjuka dina läppar är. Jag borde heller inte skriva att jag vet att du ångrar dig. När jag lutade mitt huvud mot din axel så började ditt hjärta slå alldeles för hårt. Det borde jag inte skriva. Jag borde inte ha lagt märke till det ens, men det gjorde jag. Jag borde inte skriva det här. Jag borde säga det till dig, men det kommer inte ske. För det ska inte vara så. Det har du bestämt.
Nu bjuder jag mina bloggläsare ett sommarvarmt godnatt och hoppas att ni får uppleva lite romantik imorgon. Äkta eller flyktig, spelar ingen roll, det värmer lika gott i hjärtat för stunden.
Jag spådde mig själv nyss. Skulle inte fråga en fråga, utan bara spå allmänt. Men korten frågade frågan åt mig märkte jag redan första kortet jag skulle tolka... Hela läggningen handlade om Jocke... Men kanske gav mina kort mig nu styrkan att orka gå vidare helt. Jag litar på min intuition som lever i mina kort och är väl nästan glad för svaren jag fick, trots att jag hade förväntat mig en solskenshistoria om hur det skulle bli han och jag igen... Men när ett av korten tolkades som "nyheter som gör att en dröm inte kan bli verklighet" så förstod jag direkt... Får väl reda på något kul om honom snart, att han kommit över mig och inte längre är kär i mig eller så. Eller skaffat ny tjej... Aja.
Whatever the universe wants for me, I'll take it, 'cause I'm the one who made the order.
She left that loser in a dust cloud Heart in his hand, chin on the ground Cried her last tear for that clown She can see a little clearer now She said, "Oh, oh, I gotta go and find me" Oh, oh she found the strength to break free
Like a painted wild mustang Flyin' out across the open range Finally gets to live her life that way No fear, no fences, nobody No reins No reins
All she's ever felt is held back She says, "It's kinda nice to hear myself laugh" She's gonna do a lot more of that She's makin' plans and makin' tracks She said, "Oh, oh I gotta go and find me" Oh, oh she found the strength to break free
Like a painted wild mustang Flyin' out across the open range Finally gets to live her life that way No fear, no fences, nobody No reins Oh, oh she's learnin' how to let go Oh, oh whichever way the wind blows Oh, oh she's learnin' how to let go
Like a painted wild mustang Flyin' out across the open range Finally gets to live her life that way No fear, no fences, nobody No reins No reins
Cepelördag. Ingen vill partaja till det lite. Eller jo, många som vill, men inte har tänkt till lika långt som jag har gjort. I princip har alla glömt att det är helg och har ingen alkohol hemma. Skit tycker jag att det är när jag är ledig imorgon. Då får jag väl sitta här hos Johan, som inte har någon sprit, och dricka min öl och bli full för mig själv så kan han sitta där och vara nykter.
Nu minns jag en sak jag fick höra i slutet av Power meet, tror det var samma dag vi åkte hem... Äh, har ingen relevans. Det hade i alla fall hittats en död kille i en bajamaja. Nu snackar vi inte på sitsen i bajamajan... utan nere. Vid all avföring... Det kändes riktigt hemskt att höra en sådan sak...
Har jobbat 8 timmar idag, ont i ryggen och fötterna!
Jobbar 4 timmar imorgon, ska fan hinna handla ett par öl innan jag börjar så jag har något att smutta på när jag kommer hem =)
Det var något mer jag skulle skriva, men jag kan inte komma ihåg vad det var... Så jag ger er dagens bloggbild. Såhär ser jag ut precis nu. Trött och sliten.
Upptäckte nyss att jag hade intorkad ketchup på armen från jobbet... En tanke slog mig då att jag måste ha gått omkring med ketchupen på armen genom halva Uppsala och på bussen hem och sen genom hela gåvan... Äh, jag jobbar på Burger King, live with it :D
I was not looking for arty farty love I wanted someone to love completely Someone more than weekly
I was looking for a decent boy For a tender glance For a safety dance
The wuthering heights And the stormy nights
You give me 10.000 nights of thunder But I will give them all back to you 'Cause you're so ooh, so ahh, so cool.
You came like a thief in the night and stole my heart Like a solitude erasure Like an elevator
I know we'd do anything for love And it is you and me For all eternity
The wuthering heights And the stormy nights
You give me 10.000 nights of thunder But I will give them all back to you 'Cause you're so ooh, so ahh, so cool, Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh It feels like 10.000 nights of thunder When I spend one with you You're so ooh, so ahh, so cool Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh
Baby baby you're irresistible and I'm insatiable Yeah love is an ocean of sweet emotion
You give me 10.000 nights of thunder But I will give them all back to you 'Cause you're so ooh, so ahh, so cool Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh It feels like 10.000 nights of thunder When I spend one with you You're so ooh, so ahh, so cool Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh You give me 10.000 nights of thunder But I will give them all back to you You're so ooh, so ahh, so cool Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh. You're so ooh, so ahh, so cool Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh You're so uhh, so ahh, so cool
- låten som går mest hos mig just nu. Så jäkla bra
Jag vill dra mig till minnes ett telefonsamtal jag hade med min mor när jag åkte buss för ett par månader sen. Hon sade att när man är över 18 så har man inte KK-förhållanden längre... Och jag verkar ha tagit åt mig av det hon sade, för numer så har jag kommit på mig själv med att kalla vissa av mina... manliga bekanta... för "kvasi-pojkvänner". Och det tycker jag stämmer oerhört bra. Jag tror jag nöjer mig bättre med att ha en par tre stycken (?!) kvasi-pojkvänner än en riktig.
Nej, nu ljög jag, men det duger för stunden. Fast just nu är det nog bara en kvasi-pojkvän. Och jag har fan kvasi-hållt ihop med honom i snart ett år. Haha... kan man fira kvasi-jubileum? Men med min tur så lär ju vår kvasi-lycka hålla sig i kanske en vecka till... För nu var det ett jäkla tag han hade en riktig flickvän... T.o.m när jag hade riktig pojkvän så gick han kvar utan. Och han träffade ingen annan heller. Jag var riktigt förälskad i honom först, men det växte liksom bort på något vis. Skulle han dock lägga korten på bordet och förklara sig fångad av mig så är jag precis lika fångad av honom... Faktiskt. På riktigt, inte kvasi-på riktigt.
Kan man kvasi-gifta sig och kvasi-skaffa barn också? I sådana fall vill jag ha hela kvasipaketet.
Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh!
Haha, kom på en rolig grej som jag sade till Christopher när jag kom hem från Power Meet. Jag sade att jag var en riktig player när jag var där och han svarade "Det är väl du alltid." Inte som en fråga heller, utan som ett konstaterande.
(dagens bild för övrigt. Sliten och flottig efter jobbet)
Och nu ska jag till Jocke. Inte den Jocke, utan en annan Jocke.
15.35 Nähä. Hamnade en sväng hos Linda istället och somnade på hennes soffa. Utmattad efter nattens diverse bravader och misslyckanden. Nu är jag hemma och ska... ja... Dricka vatten tror jag.
Alla vänner av det manliga könet som jag har skaffar partner. Och kvar står jag. Den eviga vännen. "Du är en underbar vän". Fuck you. Jag vill inte vara en underbar vän. Jag vill vara en underbar FLICKvän.
Jag hatar sådana här dagar. När världen liksom vänds upp-och-ned i en handvändning utan att man var beredd på det. Malin åkte in till sjukhuset igår för blindtarmen. På operationsbordet så visade det sig att det inte alls var blindtarmen. Det var en tumör. Så nu väntar vi på svar på vad det var för en tumör... Har varit med Tomas (hennes pojkvän) halva dagen idag, så att vi fick något annat att tänka på. Vi har tittat på Discovery-channel (bästa kanalen i världen ;D), käkat kebabrulle och godis och tittat på två filmer: Spiderwich Chronicles och 27 Dresses. Båda var bra =)
Jag är så in i bombens trött och fattar inte varför... är väl infektionen i kroppen som tar ut sin rätt antar jag. Men behöver ju inte bli såhär trött. Somnade en sväng vid 18-tiden på Tomas otroligt sköna skinnsoffa... Jag skyller på den, haha.
Eller inkompetent. Haha, pick your choice. Jag ska ju hoppa i lite kläder och gå till affären så att jag kan fixa någon mat hade jag tänkt... Men har fortfarande inte kommit särskilt långt, med tanke på att jag sitter kvar i sängen med datorn framför mig. Slacker-Annie. Ojoj. Vilket liv.
Jag skulle vilja undra varför mina lakan går sönder... En gång gick ett sönder efter karlbesök, jag skyller allt på honom.
Fan. Mr. T. Är orolig som sjutton över honom. Och inte kunde han berätta vad som hade hänt heller... "Du låter helt förstörd" - Jag är helt förstörd... "Vad har hänt då?" - Det vill jag inte prata om nu, jag behöver bara vara för mig själv... Jag hör av mig när jag mår bättre.
Jaha. Nu har jag vaknat tre dagar på raken med svullen överläpp. Svullnaden går ner efter ett tag, men jag förstår inte... Vad gör jag med läppen när jag sover? Slår jag mig själv?
Det finns inget som upprör mig så mycket som folk som kastar skit på andra politiska partier än det egna. Och frågan är: Är de ens medlemmar i partiet eller röstar de bara på dem? Är det något jag verkligen försöker hålla mig ifrån är skitkastande, har man inget bra att säga om sitt parti då verkar det vara skitkastning och struntprat som gäller. Och eftersom jag har massor av bra att säga om moderaterna och det blå blocket så behöver jag inte kasta skit på rödingarna. Även om jag känner för det jäkligt ofta. Men i politiska sammanhang så vill jag gärna vara den större människan och i mina vener rinner blått, solidariskt och långsiktigt seende blod.
Tio dagar sedan jag lämnade hemmet och katten hos Linda. Nu är jag hemma och sitter här och försöker bota urinvägsinfektion med medicin som blev kvar förra gången, alvedon och tranbärsjuice. Har ju självklart fått feber till råga på allt. Och ont i halsen. Äh, klag klag klag.
POWER BIG MEET 2008! Woho, ja. Men tyvärr är jag alltför äckligt trött för att skriva om veckan nu, så jag tar det möjligvis imorgon kväll. I vilket fall som helst så lovar jag de nyfikna att det hinner bli färdiguppdaterat innan fredag!
I vilket fall som helst. Jävligt kul vecka, jävligt störda killar, jävligt skön luftmadrass, jävla jobbig sovsäck, jävligt mycket sprit!
Jag ska inte tvinga på er fler tråkiga inlägg om mitt ex nu. It's over. I'm gettin' over it.
Jao, igår var det iaf månadsfinal i karaoketävlingen som jag av en slump halkade med i för två veckor sedan när jag bara ville sjunga lite... Och vet ni? JAG ÄR I ÅRSFINAL! Haha, jag och en till tjej, Maria, gick vidare igår och det var fan ändå bra konkurrens! Fick 150:- i presentkort att handla i baren för, men skänkte dessa till mina två tjejkompisar som var med mig, för jag ville bara åka hem och sova. (Vaknade för övrigt nu, vid ett-tiden - ja, jag var trött)
Snart ska jag traska över till Linda och smälla i mig en halv kebabrulle som jag lämnade där igår (lame I know, men kebabrulle som legat i kylen en natt är så jädra gott!) och en kexchoklad - nam nam.
Hur rättar man till sitt livs misstag..? Jag menade aldrig att såra Jocke... Jag trodde vår kärlek var sådär stark...som mina föräldrars och hans föräldrars... Jag hade aldrig trott att vi skulle gå skilda vägar...
Jag vet att du sitter och väntar på att jag ska höra av mig, fast ändå inte - för du har annat att tänka på. Men så fort du ser mig någonstans på nätet, så går en snabb tanke genom ditt huvud om var jag tagit vägen... Du slår snabbt bort den och tänker på något annat istället.
Jag vaknade för övrigt nyss och var inte röksugen, så... är det nu jag ska låta bli att ta en cigg? Jag skulle kunna testa och se hur länge jag klarar mig - det vore fantastiskt att slippa cancerpinnarna!
Och på MSN haglar smileysarna hit och dit. Man skickar iväg en "glad gubbe som ler", eller "en glad gubbe som ler med tungan ute". I själva verket så behöver inte smileysarna innebära att man faktiskt drar på sina egna smilband... Tvärtom. Ofta sitter man där framför skärmen med ett likgiltigt uttryck och är nöjd över hur snygg man är på bilden man har och att person|en/erna man chattar med slipper se ens nyvakna rufsiga hår och osminkade nylle. Livet blir liksom lite lättare med instant messaging via MSN. Och Bill Gates tjänar pengar. Det dumma med det hela är att har man en webcam så får man FAN inte sitta där med nyvaket rufsigt hår och osminkat nylle, då måste man vara snygg jämt, för ingen jäkel kan ju låta bli att trycka på cam-ikonen om den finns, utan de bara måste titta på den andra, trots att det kanske bara är 200 meter emellan husen man sitter i... Det är ju så mycket lättare (latare?) att trycka fram en ruta där man kan se den andra personens överkropp utan att behöva kommunicera via tal. Livet blir liksom lite lättare med instant messaging via MSN. Det lustiga med det hela är att det knappt finns en enda person kvar som använder ursprungliga MSN. Nu använder vi Windows Live Messenger. Skillnaden är total. MSN har inga roliga funktioner och är inte lika snyggt, Live däremot ger oss en kaskad av färgalternativ och olika layouts. För det första vet jag inte ens vem som först kom på att kalla MSN Messenger för bara MSN. På min tid, när jag var 11 och började använda mig av instant messaging, så kallades det, i de amerikanska chatrooms som jag höll till i, för Messenger. Men jag antar att det blev för långt för de stackars engelska-rädda svenskarna som vi faktiskt är. MSN.com eller .se var förut en chatportal, men scared americans tog bort chatsystemet för utomstående länder på grund av terrorist och virusrisker. MSN är en nyhetssida med nedladdningsbar instant messaging (WLM), bloggar, egna hemsidor, mail osv osv. Alltså, "MSN", finns inte längre kvar (vanligtvis inbyggt i operativsystemet, men knappast använt), utan det är "WL" eller rättare sagt Windows Live vi använder. Det roliga är att ordet "Messenger" har hängt med. Så vem hade rätt från början? Jag och los americanos på 90-talet. Det ni.
Our love will live in the afterworld Some things will never end, they're just too strong It soars into the sky, beyond this world
I'll wait for you until the afterworld We'll be together soon, it won't be long When life goes by so fast in this world In this world
I'll wait for you until I leave this world I'll carry our love into the afterworld This is not farewell, I'll meet you in the afterworld Don't despair my love, I'll see you in the afterworld
Mitt hjärta gör uppror... För han lämnade mig... Han tror att jag sårar honom med flit jämt, men aldrig. Aldrig skulle jag kunna vara så elak. Vill lägga mig ner och dö i sömnen... Inget liv är värt att leva utan Joacim. Mitt livs kärlek. Jag vill gråta, men har gråtit tillräckligt i helgen, så nu får det vara nog. Saknar honom så det gör så jävla ont.
Regret sits heavy in your chest Until sometimes - it gets so hard to breathe Sometimes it just wont go away, and you start to feel it'll never leave And when you think back on those times it seems so close, just beyond your reach But the past vanishes like smoke from a cigarette in the night breeze
Please stop this pain - Hurt for so long Pain - Hurt for so long I've felt this way for so long
How is it that things turned out this way? What you hold most dear has come and gone Since the time that everything was right And now it just feels wrong, oh so wrong And your still dreaming of the time When the day will come, it was meant to be And you're still dreaming of a way To reach that place that you've never been
Pain Hurt for so long Pain Hurt for so long Pain Hurt for so long Pain Hurt for so long I've felt this way for so long
Jag har aldrig skrivit något riktigt inlägg om hur min vardag ser ut med tanke på matförhållanden och liknande så jag tänkte att det kanske var dags, med tanke på hur Pro-Anakulturen breder ut sig över Sverige.
Först!: Man blir aldrig frisk från varken anorexia nervosa eller bulimia nervosa - man lär sig kontrollera sin sjukdom och kan därigenom kalla sig frisk, eller som jag hellre säger "nykter".
Jag valde aldrig att bli anorektisk. Jag vaknade upp en dag och mamma satt surmulen vid köksbordet och tittade på mig och sade: "Varför äter du aldrig längre?". Mitt svar var självklart för mig: "Va? Jag äter väl visst det. Frukost, lunch och middag!". Då svarade hon mig: "Det är inte vad jag har hört". Då fick jag reda på att hon hade bett några i personalen på skolan att kontrollera mig under lunchen, för att se så at jag åt... Men tydligen så gjorde jag inte det. Jag bara inbillade mig själv att jag åt. För det är så det går till. Man sitter med andra som äter och pillar lite i maten och pratar glatt och liksom "låtsas-äter", eftersom att man ser sina klasskompisar/vänner äta så inbillar man sig själv att man gör det också. Och hungerkänslorna ger med sig efter bara två dygn, så det är inte svårt att vara anorektiker. I alla fall. Kontrollerandet fortsatte, jag blev tvungen att komma hem direkt efter skolan när jag vanligtvis gick till kompisar och sade att jag åt där... (jag var 13 år btw) Mamma tvingade i mig maten, jag behövde dock aldrig äta upp allt, huvudsaken för henne var att jag åt lite. Jag förstod att jag varit sjuk tillslut och accepterade kontrollerandet. Sedan den dagen jag förstod att jag var sjuk så har jag gjort mig själv medveten om mina tankar kring att äta. Förnuftet säger att man måste äta för att må bra och överleva, men jag har i snart 8 års tid haft en djävul som bor på min axel och berättar för mig hur skönt det skulle vara att slippa äta eller hur dåligt det var att jag precis åt - ni vet en sådan där djävul som är det dåliga samvetet i filmer och har en ängel på motsatt sida som är det goda samvetet... Förnuftet är mitt goda samvete och djävulen är alla tankar som försöker få mig att hata mat. Jag kämpar och har gjort det länge, men tankarna finns alltid där. Om det fanns en sak jag kunde ändra i mitt liv så skulle det vara att aldrig ha blivit sjuk. Jag har förstört mitt liv. Min ämnesomsättning är i det högsta ofungerande, mina naglar är tunna som papper, mitt hår är tunt och risigt och jag har knappt någon emalj kvar på mina tänder - från en sjukdom jag tog mig ifrån för 4-5 år sedan! Jag vet många friska anorektiker som det har gått så långt för att de inte längre kan få barn. Utan mina p-piller skulle jag förmodligen ha hormonrubbningar som skulle få vilken klimaktieriekossa som helst att hamna i underläge.
Jag tänker inte uttala mig vidare om Pro-Ana i bloggen, mer än att nämna namnet, för jag stödjer inte den kulturen. Vi är många som är lyckliga att vara friska från en ICKE-självvald sjukdom.
Ryssland? Excusez-moi? Ok, skiter i landet, men låten?! Vad?! Nu orkar jag inte lägga ner energi på det heller. När Charlotte vann i Sverige så sade jag att låten var bra, men att jag hellre hade sett en annan vinnare, eftersom att den inte skulle funka i ESC. Det är ett välkänt faktum att Eurodisco från Sverige inte funkar i eurovision... De vill ha klockren schlager från Sverige och så är det.
Jocke och jag löste lite problem i måndags. Kan ha att göra med att jag efter 10 dagars tystnad från honom tröttnade och åkte dit på en överraskningsvisit. Vi är tillsammans igen och det känns bra. Mindre bra känns det dock att han tycker att det går "för fort" när jag vill åka till honom och spendera en natt där... Det är inte som att vi blir sambos eller skaffar barn. Äh. Svårflirtad är det som gäller nu.
Imorgon är det mors dag. Ska åka till Eva och fira henne lite, sedan Anna och sedan Ullis =) Synd bara att jag inte kan fira min egen mamma.
Sitter här i min soffa och gör absolut ingenting förutom att fördriva tiden på internet... och hur jäkla kul är det egentligen?
Jag ger upp hoppet om att Jocke ska bli en man och säga vad han känner. Jag måste få ett slut på gråten och deppigheten och det bästa är bara att gå vidare. I'm sure.
Imorgon börjar praktiken igen. Ska bli kul. Hoppas jag. Har fixat pengar av mor så att jag kan köpa ciggisar iaf, det är bra!
Har fet jävla huvudvärk som jag bara vill sova bort, men med tanke på att det finns risk för att jag måste gå upp vid 5-tiden imorgon bitti, så är det ingen idé.
Dagens theme-song Jojo - "Too Little Too Late" (och självklart sedvanliga Strutter av Kiss och Heaven Is av Def Leppard - det är ju de två låtarna som gör mig till den jag är ;))
Fyfan. Jag hatar att gå upp på mornarna nu mer. Det känns inte viktigt längre. Jag skiter fullständigt i andra också, orkar väl inte med deras problem. Är de inte tillräckligt bra vänner, så orkar jag inte höra på dem när de klagar. Det är därför skolan är så bra. Där är humöret alltid på topp och är det inte det, så blir det så av att Hans säger något lustigt under lektionens gång. Men så fort jag träder in mellan de 4 väggarna i mitt hem, så verkar det som att alla jag känner jobbar aktivt för att få mig på dåligt humör.
Yeah, well... Ska kika vad SMHI säger om vädret idag... just nu ser det kasst ut, med äckliga moln... Moln fast sol. Jävla skit. Moln suger.
Det springer omkring en snubbe i blå tröja på taket bredvid och gör något...
Jag satt här vid datorn i godan ro och tänkte hitta en saga, legend, myt, sägen osv. att berätta till examinationen i skolan imorgon. Googlade lite och istället för att hitta en sådan myt som jag letade efter så hittade jag svaret på en efterlängtad fråga jag gått och burit inom mig. Myten om att gurka inte är nyttigare än vatten. Den enda grönsaken jag gillar och som jag tål, är just gurka. Jag tycker det är fantastiskt, passar till alla maträtter! Därför, ska jag nu ta kål på myten om gurka (haha, roligt grönsakskämt):
SALLAD OCH GURKA - VÄRDELÖSA GRÖNSAKER ?
Myt: Man hör ibland, särskilt i samband med kostrekommendationer om mera grönsaker, att just våra vanligaste salladsingredienser huvudsallad och gurka inte ger några nämnvärda mängder av näring.
Fakta: Det finns ingen saklig grund för detta påstående. Myten har kanske sitt ursprung i det förhållandet att halten av vatten är ännu något högre i gurka än i andra grönsaker och att bladsallad ofta får ligga framme sönderhackad i självserveringsdiskar.
Titta t ex på kalcium som inte finns i vanliga vitamin- och mineraltabletter eftersom vi behöver nära ett gram om dagen. Gurka och isbergssallad ligger strax under och huvudsallat strax över snittet bland grönsaker och rotfrukter. Det är bara grönkål, nässlor, persilja, rabarber och spenat som ligger över dubbla medelvärdet, dvs sådant som man inte brukar äta i några mängder. Spenat, rabarber och persilja är tillsammans med te, kakao och dill de värsta exemplen när det gäller innehållet av oxalsyra som försvårar upptaget av kalcium.
Gurka ger lika mycket magnesium som tomat och nästan lika mycket som vitkål och morot. Kalium är det värre med men det är i stort sett bara potatis, blomkål, selleri och palsternacka som ger mer än dubbelt så mycket.
Sallad ger lika mycket kalium som tomat, vitkål, kålrot, purjolök och sparris och lika mycket zink som potatis, blomkål, vitkål, kålrot och morot.
Som väntat ger varken gurka eller sallad några mängder av essentiella fettsyror, men knappast heller mindre än vitkål, zucchini, tomat, rödbetor, rädisor, kålrot, gröna bönor, aubergine eller blomkål.
När det gäller essentiella aminosyror så ger både gurka och sallad nätt och jämnt fullvärdigt protein, vilket i motsats till vad många tror är vanligt för grönsaker. Däremot skulle man få sätta i sig ansenliga mängder för att få tillräckligt med protein totalt sett, men det är i stort sett bara ärter, majs, groddar och kål som ger mer än dubbelt så mycket protein som sallad eller mer än fyra gånger så mycket som gurka.
Slutligen är det bara kålväxter, nässlor, paprika, pepparrot, persilja, purjolök, rädisor och spenat som ger mer än dubbelt så mycket C-vitamin som gurka eller huvudsallad.
Källor: Ernst Abramson/Britt-Marie Andersson: Kosttabell, Liber AB 1994 Aminosyror, Livsmedelsverket 1996 Fredrik Flink 2004-03-01
Jag är ledsen, förvirrad, vilsen och apatisk. Mitt hem ser ut som jordens undergång och jag har helt tappat aptiten. Jag saknar Jocke.... Bara gråter hela tiden. Jag är inte längre säker på att jag har gjort rätt... En sak är jag säker på i alla fall, att jag har sårat både honom och mig själv jävligt djupt. Jag vill inte vara med någon annan än honom ju. Och nu vet jag inte hur jag ska göra detta ogjort...
Vingården går på fyran ibland, korta avsnitt på 5 minuter som de använder för utfyllnad. Inte nog med att de pratar om den godaste alkoholhaltiga drycken (alltså vin) utan de har alltid bra musik i bakgrunden. Idag hade de en klassisk låt som jag spelade på gitarr när jag gick på gymnasiet, det gjorde mig grymt glad! Det fick mig att känna passionen jag känner i kroppen när jag spelar gitarr...
Gitarren kommer alltid vara min första och enda riktiga kärlek. Det är det längsta förhållandet jag haft, 10 år. Vi har haft svårigheter och varit osams, men vi hittar alltid tillbaka till passionen och det fantastiska samarbetet. Den har skavanker, repor, trasig lack, något gamla strängar, grym utsmyckning runt resonanslådans hål och den är min! 10-årsjubileum.
Idag måste jag skriva tentan, men jag orkar verkligen inte! Hjälp mig... Piska mig och få mig att göra det!
This boy here wants to move too fast He sees my future as having a past Well, I don't think so I don't think so That boy there, well he's playing a fool He thinks he's funny and he thinks he's cool Well I don't think so I don't think so Cheap date, bad taste, another night gone to waste Talking about nothing in so many words It's not like I'm not trying 'Cause I'll give anyone a shot once And I, I close my eyes And I kiss that frog Each time finding The more boys I meet the more I love my dog Here's this guy, thinks he's bad to the bone He wants to pick me up and take me home Well, I don't think so I don't think so Cage fights, PlayStation, X-Games, Raider Nation Oversize pants with an ego to match It's not like I'm not trying 'Cause I'll give anyone a shot once And I, I close my eyes And I kiss that frog Each time finding The more boys I meet the more I love my dog Why can't they be like the one's that mean everything to me The warm and loyal, open and friendly It's not like I'm not trying 'Cause I'll give anyone a shot once I close my eyes And I kiss that frog Each time finding The more boys I meet the more I love my I close my eyes And I kiss that frog Each time finding The more boys I meet the more I love my dog The more I love my dog
Är lite smått trött på spelmissbrukande pokertöntar. "Nej, jag är inte spelmissbrukare". Nä nä. Jag har levt med en, jag borde veta, borde jag inte?
Mina ögon är trötta, men kan inte förmå mig att lägga mig i sängen. Jag liksom tvingar mig själv att vara uppe för att ha lite mer ångest över att jag inte skrivit tentan...
I följande inlägg står jag för allt jag skriver och har uppbackning från ett antal andra personer.
Idol-karusellen. I lördags var det första audition som man gör för folk ur producentteamet, de skickar vidare vissa (typ de bästa och de sämsta) till juryn några dagar senare, medelmåttorna syns aldrig annat än i kön som de filmar på lördagen. Lördagen var ett rent skit kan man säga, kom till kön 8.40 och det är sjukt mycket folk där. Stod där till 18-19-tiden i solsken, regn och hagel. Sen kommer en av crew:arna och säger att vi är 60 sökande kvar och att de inte har tid att ta in fler än 30 och att vi resterande 30 måste vänta till dagen efter (trots att de tidigare sade att alla som var där skulle få sjunga för producenterna, men att det kunde bli väldigt sent). "Idol lovar runt och håller tunt" var snacket som började cirkulera. Ett gäng sökande och moraliska stöd gick på hårt och lyckades på producenterna att ändra sig och släppa in alla. Väl inne i byggnaden fick man vänta länge på sin tur, men då var man inne i alla fall! Jag gick in och sjöng för ett par otrevliga tjejer. Först sade de att det jag gjorde inte räckte för att gå vidare till juryn och jag blev chockad som fan, jag vet att jag inte är en medelmåttig sångare! Så jag tvingade på dem en annan låt och då sade de ja. Sen är det två auditiondagar för juryn (i Stockholm iaf), i år tisdag och onsdag. Jag gjorde min audition på onsdagen då vi var ca 100 personer som gått vidare från lördagen. Det pågår mycket vacker och inte särskilt vacker sång under väntetiden för att träffa juryn, diverse intervjuer med sökande och den s.k "bikten". Själv fick jag aldrig bikta mig eller bli intervjuad. De gav godismannen massor med uppmärksamhet dock, en töntig kille som förmodligen slagit vad med sina polare om att ställa upp och göra bort sig (ni får se när programmet börjar i höst). Rätt tidigt blev jag ivägslussad för att sjunga för juryn, tillsammans med min nya vän Robin som jag träffade i kön i lördags. Strax innan han gick in så sade han "Du är grym, du kommer gå vidare", jag svarade "detsamma" och log. Jag kände mig säker på mig själv och rösten var nästan på topp. Hade övat i väntrummet och på toaletten och fått mycket positiva reaktioner från andra sökande som alla var säkra på att jag skulle gå vidare (när jag gick vidare från lördagen var det ingen av mina vänner som var särskilt överraskade, dock så var jag överraskad över producenternas reaktioner), så fick jag äntligen gå in och göra min grej! Jag gick in till juryn, var jätteglad och laddad, inte särskilt nervös för de såg så söta ut. Anders Bagge gav mig vatten, för rummet utanför juryrummet var torrt och varmt med strålkastare för att få bra kamerabilder. De frågade lite om en tatuering och bad mig sedan sjunga. Det gick perfekt! Anders Bagge sade "Ja, det är ingen tvekan om att du kan sjunga. Jag har ingen kritik att ge din röst.". Fan vad skönt, en av musikvärldens största producenter tycker att jag kan sjunga bra! Sen sade Laila Bagge något liknande, men samtidigt drog hon till med att konkurrensen är väldigt stark för en sångerska (som att jag inte redan visste det, men med tanke på att jag inte låter som någon annan så har man ju en bra chans tyckte jag). Då säger den sista snubben, vars namn jag inte lagt på minnet eftersom att det kändes onödigt att "Du ser inte ut som en stjärna". Jag blev helt ställd och mållös. Frågade om jag skulle sjunga en annan låt, men då tyckte de att de skulle rösta. Här sitter alltså tre personer som tycker att jag sjunger skitbra och eftersom att jag alltid trott att Idol handlar om bra sångröst och stark karisma så trodde jag att jag hade en bra chans. Jag fick sedan tre nej. På grund av hur jag ser ut. PÅ GRUND AV HUR JAG SER UT. Oj oj oj vad glad jag blev av att höra det. Inte. Jag var rätt lugn, men nedstämd när jag gick ut från juryrummet och fick en kamera i ansiktet. Sen så är man tvungen att springa tillbaka till väntrummet för att möta nästa kamera. På vägen till väntrummet får man egentligen inte stanna, men jag mötte många bekanta ansikten som frågade hur det gått och när jag berättade vad de sagt så var reaktionen densamma hos alla. De var chockade och besvikna över hur man kan döma på det viset. Producenterna skrek på mig, men Robin som gått vidare kom och mötte mig med en kram i korridoren och jag berättade för honom samtidigt som jag började gråta. Han blev ledsen för min skull han också. Emelie, hans gravida tjej var inte särskilt glad hon heller. När jag kom in i väntrummet så hade jag tårar i ögonen och allas besvikna miner när jag kom ut, en person som de verkligen trodde skulle gå vidare, fick mig att bli mer ledsen. Ingen trodde att juryn skulle vara så hård. Så kamerateamet tyckte att det var jättekul att filma mig när tårarna rann och jag förklarade för nya vänner vad som hänt. Jag framförde till kamerateamet att jag inte var ledsen för att jag åkt ur tävlingen, utan för det de hade sagt. Sen ringde jag morsan och fick ha högtalartelefon på för att teamet skulle kunna ta upp ljudet på samtalet. Morsan sade att "men jag sade ju att de har helt sjuka ideal". Pratade vidare med andra i väntrummet sen som sade att juryn förut i tidigare säsonger hade tagit med andra med några kilos övervikt och rabblade upp några "hon med rosa håret, Marie Picasso" (det är uppenbart att det handlade om mina 10 kilos övervikt, inte några andra yttre drag eftersom att jag vet att jag inte är särskilt ful). Jag påminde dem återigen om att det är en ny jury och att det säkerligen är ett nytt upplägg på programmet också. Först trodde jag att jag hade blivit nekad för att jag var för ful, sen gick det upp för mig att jag inte är det, men likväl är smått överviktig. Kollade på American Idol för några dagar sedan, det var 2 tjejer kvar för att bestämma de sista 24. En av dem var toksmal och modellsnygg, den andra var kanske en storlek 56:a (big momma). Vem gick vidare? Den storvuxna tjejen. Pop Idol (Britain) och American Idol är ärliga och riktiga program. Idol Sverige är från och med nu bojkottat av mig och hela mitt kontaktnät. Fast måste ju se hur långt Robin kommer och hur de har klippt sakerna om mig. För det fantastiska är ju det här jävla kontraktet jag står under som säger att jag inte får avslöja information om vad som händer i programmet bakom slutna dörrar och att de har rätt att klippa och vinkla filmen hur de vill. Så jävla fantastiskt. Jag kommer framstå som en tönt i TV. Det fina är att nu kan jag skriva mina hitlåtar hur jag vill, utan att de har några rättigheter till dem! Jag åkte ju dit för att få bekräftat av storproducenter att jag är bra och det fick jag. Jag väntade mig inte att få höra att mitt utseende inte passar sig i konkurrensen dock. Är inte ett dugg ledsen över ATT jag åkte ur, utan VARFÖR jag åkte ur. De är inte lika kinkiga med killar. Robin är överviktig, kort, inte alls det svenska idealet för en popidol, om man nu ska prata om ideal. Men sen får man nog se det på det viset att produktionsbolaget behöver svaga, smala heroinister som de kan styra hur de vill. Men då ska de inte gå ut med att det de söker i en idol är stor röst, karisma och "det". The X-factor. X-factor är inte att vara smal och skitsnygg. Connie Talbot (Britain's Got Talent 2007) 7 år, har the x-factor. Jag är tacksam över att det är över så nu vill jag bara önska TV4 lycka till med Top Model-Idol 2008.
Igår var det för övrigt en mycket trevlig Valborg. Jag fick sjunga otaliga gånger och fick höra lika många otaliga gånger att "jag har aldrig hört någon som sjunger lika bra som du! Jag skulle ha röstat på dig om du hade kommit med i Idol!". Men i alla fall. Nästa gång någon frågar mig om jag inte ska söka till Idol då kommer jag svara dem "Jag har redan gjort det. Men jag var för fet för att vara med." Finns några som tycker jag ska kuppa och byta hårfärg, gå ner 10kg i vikt, byta genre, byta klädstil och åka dit nästa år för att få höra tre ja:n och sen neka dem eftersom att de sade nej i år.
Simon Cowell, get in touch with me. You and I have some good business to do.
Jag har gjort slut med Jocke. Av flera anledningar, men främst för att vi inte har tid för varandra just nu. Jag hoppas att det kommer en dag då vi är redo för att vara med varandra, men det funkar inte som läget är nu. Mår piss, men jag tror att det var den bästa lösningen. Jag hoppas det i alla fall... vill inte vakna imorgon och inse att jag gjort fel.
När jag kom på mig själv med att tänka på vad jag skulle skriva i dagens inlägg så blev det första som slog mig: "Herregud!". So here goes:
Jag gick upp vid åtta-tiden, ringde runt lite till några myndigheter, sökte lite jobb. Käkade frukost, tog en dusch, käkade lunch och nu har jag precis städat och bakat kakor.
Vad? Jo, det är sant. Jag har förvisso hunnit med att plugga också. Men jag håller på att bli pensionär! Snart går jag väl upp kl 5 för att hinna duscha, fixa frukost, läsa tidningen och klä på mig innan nyhetsmorgon börjar. Som tur är så är den enda tidningen jag läser regelbundet Herman Hedning, så jag lär ju inte bli uttråkad, haha! Men jag har faktiskt alltid gillat mandelkubb. Torrt och tråkigt enligt många, men det är så jäkla gott att doppa i mjölk ^^
Två dagar kvar innan studielånet kommer, halleluja!
Har börjat bygga på solbrännan, det går fort i år. Blivit brunare på bara två dagar. I like it!
Morgondagen blir nog lite körig... Seminarium på morgonen, sen blir det matlåda och plugga lite inför fredagen, sen blir det nollningsmöte på V-dala.
Tänkte passa på att skicka ett tack till anonym som kommenterade förra inlägget. Det hade jag aldrig kommit på själv.
Har druckit lite vin. Man kan inte lita på människor, det är precis som Christopher säger. Det är fanken bara Lisa som alltid finns där villkorslöst, hon skulle göra vad som helst för mig och jag skulle göra samma för henne. Hon är fan kärleken i mitt liv, tänk om man vore lesbisk ändå.
Är så jäkla trött på att plugga, men jag vill ju bli lärare. Jag är inte den enda som säger så. Det är lite synd om oss faktiskt, men vi är fan starka som tar oss igenom det ändå! Hazza for us! Studentlivet är för övrigt jävligt nice. Bättre än gymnasiet, grymt bättre än folkhögskola. Det är universitet som gäller.
Jag fick ner Torin's Passage, försökte installera för windows, sjäääääälvklart kan jag inte spela det för min dator är för bra. Jag behöver en 256-färgersemulator, men den enda jag hittar är för spectrumspel och den vill inte funka, så jag kan inte testa heller. Så, jag försökte installera det för DOS! Bra idé tyckte jag, men vad händer? Joooo, spelet ska ju ha någonstans att vara också och när man kör emulator så finns det ingenstans att stoppa in installerade spel, utan de måste vara installerade från början. DosBoxen försökte stoppa in spelet i directory Ö. Jomenvisst. Jävla fittoperativsystem. Jag måste alltså skaffa en till dator med sämre operativsystem för att kunna spela mitt favoritspel of all times. Det låter så jäkla långsökt. Någon lösning måste det väl finnas. Supernörd till undsättning, tack... =(
Jag måste plugga så jag får väl göra det istället nu då. -Stor suck-
Okej, först och främst så tänkte jag bara föra fram i ljuset att jag är en nörd ^^ "Spenderar du mer än 5 timmar om dagen vid datorn?" - Ja, gör inte alla det..? 5 timmar hinner jag fanken innan jag käkar frukost... Och vad är det då som drar mig till plastleksaken som innehåller en grymt massa saker under sitt skal och presterar ettor och nollor?
Äventyrsspel. Adventure games. Gärna från Westwood studios, Sierra eller LucasArts. Andra spel går också bra, men det är något särskilt med adventures. Humor, lite skräck, pussel som kräver att man faktiskt tänker och har ett bra logiskt sinne och söt (ja söt) grafik. Vi kan börja med Kyrandia-serien. Book One: Fables and friends - ah! Sådana barndomsminnen som återuppstår för mitt inre. 8 år gammal, helt förälskad i Brandon (huvudpersonen) och sjukligt förbannad på olösliga pussel. Spelade det igen för några dagar sen med en DOS-emulator (DosBox), men vid ett tillfälle (mer än halva spelet igenom) så hängde sig spelet. Fyfan vad jag blev ledsen. Jag ringde David och vi försökte klura ut problemet, men det verkade inte finnas någon lösning. Fattades det en fil för just den scenen? Jag laddade ner en annan emulator (ScummVM, framtagen främst för LucasArts-spelen) och där funkade det! Så äntligen, 12 år senare har jag fått spela klart spelet. Grafiken är egentligen under all kritik, pixlig och underbar enligt mig :) men man kan kanske inte förvänta sig mycket mer från ett spel som kom 1992! Book two: Hand of fate. Man spelar en skitsnygg alchemist, Zanthia (som man självklart träffade på i ettan) där hon försöker rädda Kyrandia från att försvinna (landet försvinner bit för bit). Också pixlig grafik, snäppet bättre, svårare pussel, snyggare världar. Book three: Malcolm's Revenge - det enda av Kyrandia-spelen jag inte lyckas få att funka. Anledningen till det är att varken DosBox eller ScummVM har utvecklat sina emulatorer för att funka med trean än. Patiently waiting... eller inte! Jag vill ju att det ska funka nu! Men i alla fall, i trean är man Malcolm som under de två tidigare spelen varit "the bad guy", varför får man reda på i inledningen till spelet. I själva verket är han inte så ond som alla vill tro (tydligen), men man får poäng för om man mobbar folk, eller är respektlös mot natur och byggnader (helt sjukt, men svinkul). Svinbra grafik och även det första spelet med talade röster!
Och för att komma till inläggets rubrik. Torin's Passage... Jag måste nog ärligt säga att det är det bästa adventure-spelet som någonsin gjorts. Jag spelade det när jag var 10-12 någonstans och sedan försvann skivan. Kartongen finns kvar, men skivan är puts väck. Jag är så sjukt frustrerad över det att jag inte ens orkar förklara vad man gör i spelet. Finns massor av recensioner av det runtom på internet, bara googla. Det värsta med allt är att spelet inte längre finns att köpa i butik. Jag ränner runt över alla möjliga och omöjliga sidor över internet och hittar det inte någonstans, det är fel! Just nu håller jag på med en nedladdning av det som tar sin lilla goda tid... Är dock inte säker på att det funkar, för det funkade inte med den förra datorn, trots att jag mountar den på rätt vis... Iconen för spelet syns, men det funkar inte... Har för mig att det hade att göra med att det inte gick att ändra grafiken på datorn till sämre... Men nu med emulator-möjligheter och skit så ska jag fanken få det att funka. Uppdaterar senare. I vilket fall som helst, om någon vet var jag kan få tag i spelet så är jag ytterst tacksam för tips (ej nedladdning, utan skivan)!
Vila i frid, söta Engla. Ditt försvinnande engagerade inte bara dina ortsbor utan ett helt land. Vi tänder ljus för dig ikväll och det går just nu runt ett kedje-sms från mobil till mobil i Sverige för att hedra dig och för att göra sorgen något lättare för dina föräldrar att bära. Du hade hela livet framför dig och han som berövade dig det förtjänar inte längre sitt. Sverige kommer att göra allt för att hans dom ska bli så hård som möjligt, det kan jag garantera. Det faktum att vi vet att hans straff inte kan bli särskilt "hårt" utan en maxtid på 20 år och att han förmodligen blir fri redan om 10-11 år borde öppna våra ögon för att straffen måste göras hårdare.
Jag fick smset om att tända ljus för Engla, 21.45 ikväll. När jag begav mig mot fönstret för att tända ett så fick jag se att i huset mittemot så var det redan flera som brann. Sådant här får inte hända, inte i Sverige och inte någonstans.
Lisa hade inte glömt mig ^^ Däremot så hade min kära Jocke glömt mig. Jag kan inte klandra honom, faktiskt.
Är trött som fan, men kan inte ta mig ifrån datorn för att gå till sängen - bääääär miiiiig! Imorgon blir det läsa-dag, tråkigt, men ack så viktigt. Är sugen på att göra om min MySpace-musicsida, den ser för tråkig ut...
Hittills så har jag fått fyra spontana gratulationer, fått en del andra också, men för att de blivit upplysta/påminda av andra. Syrran har inte grattat än, men hon var ju här i lördags. Jocke har inte hört av sig på hela dagen... Lisa har glömt mig..?
I know it's been a while But I'm glad you came And I've been thinking 'bout How you say my name You got my body spinning Like a hurricane And it feels like You got me going insane And I can't get enough So let me get it up
Ooh, looks like we're alone now You ain't gotta be scared We're grown now I'm a hit defrost on ya Let's get it blazin' We can turn the heat up if you wanna Turn the lights down low if you wanna Just wanna move you But you're froze up That's what I'm saying
Let me break the ice Allow me to get you right Won't you warm up to me Baby I can make you feel Let me break the ice Allow me to get you right Won't you warm up to me Baby I can make you feel
Imorgon fyller jag 20 år. Det är något med födelsedagar som får mig att vilja gömma mig någonstans. Alla bara drar i en och gör de inte det så har de glömt en. Pest eller kolera? Helst av allt skulle jag bara vilja sitta med ett gäng goda vänner och käka en bit mat och dricka något gott vin. Helst av allt skulle jag vilja fira min födelsedag i Oskarshamn. Jag vill inte behöva åka till plugget kl 9 på morgonen, lyssna på en föreläsning, fixa litteratur till tisdagens seminarium, läsa den, bli ivägsläpad på middag, bjuda på kaffe och sedan gå och lägga mig överjordiskt tidigt för att jag har tvättid på tisdag morgon.
Jag har otrolig ångest över det här med att jag inte har något sommarjobb. Det tär något fruktansvärt på min självkänsla över att jag inte kan få jobb. Senaste veckan har jag gråtit över den saken två patetiska gånger.
Jag ska söka jobb så mycket som det går den här veckan och ringa till soc utifall att.
Jag känner mig helt värdelös. Är helt pank, för betalade precis tillbaka 500:- som jag var skyldig, så nu kan jag inte köpa någon kurslitteratur eller mat den här månaden. Känns sådär skitbra...inte. Har en räkning som jag hittade bland reklamen idag som jag inte kan betala och kommer få påminnelse på och kommer inte kunna betala den heller och inte nästa påminnelse heller, sen tillslut blir det inkasso och en jävla massa pengar läggs på och då har jag verkligen inte råd att betala den. Det sjuka är att jag endast har betalat räkningar och handlat mat för studielånet den här månaden. 7400 räcker inte så jäkla långt ska jag ta och berätta för er CSN.
Where are we? What the hell is going on? The dust has only just begun to fall Crop circles in the carpet sinking... feeling... Spin me 'round again and rub my eyes this can't be happening When busy streets' a mess with People would stop to hold their heads - heavy Hide and seek Trains and sewing-machines All those years They were here first Oily marks appear on walls, where pleasure moments hung before The takeover, the sweeping insensitivity of this still life Hide and seek Trains and sewing-machines (oh you won't catch me around here) Blood and tears - oh They were here first Mmm what you say mm that you only meant well - well OF COURSE you did Mmm what you say Mm that it's all for the best - of course it is Mmm what you say Mm that it's just what we need - you decided this! Mmm what you say Mmoohh what did she say? Ransom notes keep falling out your mouth Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs Speak no feeling, no I don't believe you You don't care a bit, you don't care a bit Hide and seek (Ransom notes keep falling out your mouth, mid-sweet talk, newspaper word cut-outs) Hide and seek (Speak no feeling, no I don't believe you, you don't care a bit, you don't care a bit) You don't care a bit Oh oh you don't care a bit Ah oh you don't care a bit Mm mm you don't care a bit You don't care a bit You don't care a bit... [Copyright: Imogen Heap, 2005]
Jag drömde en. vad jag upplevde det som, hemsk mardröm i natt. Den väckte mig och gjorde mig ledsen. I stora drag handlade det om att Christopher sade upp bekantskapen med mig för en brud han träffat och även hon var tidigare min vän, men ansiktslös i drömmen. Han var så kall och log åt mig när han sade att jag inte skulle höra av mig till honom mer. Undrar om det är av rädsla för att förlora honom som jag drömde det... Kvinnan i drömmen var blond och Christoffer #1 sade upp bekantskapen med mig efter han träffat en blond kvinna. Jag kanske är rädd för att historien ska upprepa sig... Eftersom #1 på den tiden var den enda jag anförtrodde mig åt och som jag litade på. Det finns visserligen fler nu i mitt liv, som jag vågar lita på, men det är ingen idé att smyga under kudden med att Christopher Mars betyder otroligt mycket för mig.
Ja, ja. Bra att jag vaknade i alla fall. Ska ju på mitterminskonferens idag och åker om två timmar. Nu måste jag försöka äta något... Ska fan inte smyga under kudden med att jag blivit hemskt dålig på att äta igen heller. Aptiten har försvunnit nästan helt. Utan aptit så är det sjukt lätt att jag glömmer bort att stoppa in något i käften. Mina fem gånger om dagen är som bortblåsta.
Mitt hundrade inlägg. Är inte säker på att det kommer innehålla substans eller relevans, jag behöver bara spy upp mina tankar någonstans.
Det finns två saker som kan få mig att gråta: prestationsångest och minnen. Jag kan dock inte avgöra vilken av de två som fick mig att väta kinderna i 120 sekunder alldeles nyss. Jag tittade på bilder av en gammal vän och det fick mig att börja gråta, men samtidigt så sitter jag och jobbar med en hemskrivning som känns som ett ton tegel över mitt bröst, så det är där avgörandet är svårt. Jag minns en höstdag förra året... Göteborgs station, 10 minuter innan tåget mot Stockholm skulle gå och jag skulle med det. Jag var helt sjukt nervös och han dansade. Jag tittade mest på honom och log, jag blev handlingsförlamad (ni som känner mig vet att jag är ingen som tappar kontroll över min auktoritet eller tappar talförmågan för den delen). Det hörs en röst ur högtalarna som säger att de som ska med x2000 mot Stockholm ska ta plats i tåget. Nu var jag stressad, nervös OCH handlingsförlamad. Jag tänkte "vinna eller försvinna" och drog honom mot mig, kramade honom och gav honom en fjärilslätt puss på munnen. Väl på min plats så log jag hela vägen till Stockholm. Sen försvann han. Ja, inte helt, men jag hörde knappt något ifrån honom förrän december/januari. Jag minns att jag fick något sms runt Halloween då han frågade mig var jag var... Jag var kär, det var jag helt säker på, i den här underbara ynglingen som var två år yngre än mig och jag kunde inte förstå varför han inte hörde av sig längre. Helt plötsligt så bara fanns han i mitt liv igen. Allt jag glömt att jag kände uppdagades och jag var kär igen. Den gången var det jag som krossade hans hjärta... Det var inte meningen, men jag trodde inte att han ville ha mig i sitt liv längre eftersom att han hade gått och gömt sig någonstans och så dök Joacim upp och jag gav mitt hjärta till honom istället. Jag är lycklig med Jocke, det har bara gått tre månader men det känns bra. Dock så kan jag inte låta bli att tänka på hur det skulle ha blivit ifall jag inte hade träffat honom. Hade det varit jag och Ludde då, eller hade han struntat i mig igen? Vill han ha mig för att han har förlorat mig, eller är det han känner äkta? I vilket fall som helst så vill jag inte att han ska försvinna ur mitt liv, för han var en sådan stor glädjekälla under flera månader. Vi har spenderat många oseriösa, seriösa och intima timmar på telefon under många kvällar och man glömmer inte sådant, det gör man inte.
Nu inleds sista veckan som tonåring förresten. Sen är jag vuxen "på riktigt". Och helst av allt vill jag bara vara 14 igen, då när allt var lite förbjudet och sommaren var det bästa som fanns. När jag och Lelle hade många samtal som fick oss att mogna på många sätt. Kan inte glömma de underbara stunderna när hon och jag jagade runt efter hennes drömprinsar, eller den gången då vi skulle gå på bio runt jul och vi möttes vid den stora granen på torget i Gävle och hon gav mig en underbar tröja i julklapp som jag fortfarande har kvar. Eller den gången jag hade gjort rastaflätor och hon blev så chockad och glad att hon inte riktigt visste var hon hade sig själv. Trapphusen på Sofiedalskolan där vi satt och lyssnade på Bobban. Franskalektionerna. Jag saknar Linnéa Tronelius sjukt mycket. Kom hit!
Lisa också. Min tvillingsjäl. I need you.
Nu tappade jag tråden för att jag håller på med facebook...
Då är det påsk igen. Förra påskafton inföll på min födelsedag. Då var jag gravid, tjock och singel. I år är jag inte gravid, men har urinvägsinfektion, är mindre än förra påsken men fortfarande inte nått målvikten och jag har fast partner.
Jag är inte en sådan som glömmer mina vänner för att jag skaffar partner, tvärtom. Dock så verkar det som att man inte längre är något att ha när man skaffat partner i vännernas ögon - helt omvänt. Jag försöker och försöker och försöker hålla vänskap vid liv, men jag tycker mig motarbetas av en förskräcklig makt. Vad fan kan man göra mer än att höra av sig då?
Jag har skaffat en ny bekantskap, Tina, som ska bli bildlärare. Jag tror att vi skulle kunna bli riktigt bra vänner hon och jag. Hon är avslappnad och inte ett dugg pryd, vilket är hur skönt som helst!
I helgen blir det tentaplugg och mobbningplugg, inte ett dugg sugen, men det måste göras!
Jag har tappat aptiten. Tror det är antibiotikan... Jag måste ju äta, men jag känner mig helt oförmögen till att göra det! Jag blir sjukt besviken på mig själv ifall anorexian är på väg tillbaka. Det håller inte när jag ska plugga. Det håller inte överhuvudtaget!
Jag önskar ofta att man slapp tänka. Slapp ta ansvar, slapp veta skillnad på rätt och fel. Är dock inte säker på att jag faktiskt vet skillnaden på rätt och fel än... Jag slänger mig alltid ut handlöst i situationer och hoppas på det bästa. "Spontan och impulsiv" är de två orden som vanligtvis brukar yttras från andras läppar för att beskriva mig. Sant är det nog också. Att planera, att ruta in sitt liv timme för timme känns så...dött. Ja, dött. Impulsivitet känns ju mycket mer levande. Av det drar jag slutsatsen att planeringstöntar med scheman för varje dag, t.o.m när de ska titta på TV är zombies. Levande döda. Usch, jag är så smart att jag blir rädd ibland.
Idag fick jag spela en galen kemilärare på dramalektionen. Det var svinkul! Nu sitter jag i korridoren på skolan och läser ur Christer Stensmo's Ledarskap i klassrummet som ska vara utläst ikväll... har bara... 180 sidor kvar. När ska någon uppfinna en liten grej som man bara kan koppla in till hjärnan och få information av? Fast... det går ju emot mina värderingar lite. Då skulle ju puckon kunna bli smarta och det skulle vara hemskt! Eller...om man gör så att de som är smarta får använda den grejen och de dumma får fortsätta vara dumma?
Om en månad blir jag 20. Vuxen på riktigt? Jag tänker aldrig bli vuxen på riktigt, fy bubblan vad tråkigt. Tänker dö när jag fått barnbarn också, det passar alldeles utmärkt, vägrar bli gammal och gaggig.
Igår ringde jag halva släkten känns det som... Ringde min yngsta moster Ragnvi (62 år gammal) och hörde hur hon mådde, fick reda på att hon äntligen slutat jobba (arbetsnarkomanen, vilket strax för mig till min familjs missbruk) och går hemma med Torbjörn (hennes karl) nu. Sen fick jag telefonnumret till min äldre moster Siv ( 65+) och ringde henne för att få tag i min kusin Kent's (Humle, trubadur och kryssningsvärd för Viking Line) telefonnummer. Hon har tydligen slutat dricka (alkoholisten) och köpt en camping med sin karl. Båda två hade massor av frågor som jag svarade på, "vad gör du nu?", "hur gammal är du nu då?", "har du en karl?". Sen gjorde jag det bästa jag gjort på länge. Jag ringde min kusin Kent som denna veckan är hemma med sina tre småflickor och sin kvinna, vi pratade intensivt i 15 minuter om musiken och om att jag kanske har möjlighet att få bli lektant på en färja i sommar! Pratade självklart också med mor, vilket jag gör ca 2-3 gånger om dagen nuförtiden. Pratade lite om familjens olika missbruk. Jag och syrran med våra ätstörningar och jag även med min shoppingmani, mammas spelmissbruk, mostrarnas arbetsnarkomani respektive alkoholism. På något vis har vi alla lyckats i livet där vi står just nu ändå.
Hade velat gå igenom ett par romanser som har betytt mycket för mig på olika sätt den senaste tiden, men vet inte om jag är tillräckligt stark för det just nu... Tentastressad, trött, utarbetad, röksugen (undrar om jag vågar lämna datorn obevakad i korridoren för en liten cigg...?)orkar inte riktigt packa ner den för att sedan ta upp den igen efter tio minuter...
När man sitter såhär, med datorn i knäet, ett stort glas god valfri dryck, lite tilltugg och TV-n ljudandes i bakgrunden, då känner jag mig avslappnad. Måste dock erkänna mig vara lite smått stressad över att jag skulle fixa en grej till skolan innan imorgon. Grupparbetet ska bli klart imorgon, så är det bara.
Joacim, Keben, Tilda och Dennis åkte hem för en stund sedan. Jag har varit hos Jocke sedan i torsdags. Vi hade bestämt att han skulle hänga med mig hem igår efter dopet, varpå vi kom på idén att ta med oss hans polare också! Vi hade en trevlig och relativt lugn kväll igår och idag har vi kollat film och tagit det lugnt.
Under helgen så har jag kommit att bli mer och mer accepterad av Jockes familj. Träffade halva hans släkt på dopet igår och fick höra av Jockes mor att släkten verkar gilla mig.
Nog om sådant, nu till romantiken. Jag tror jag har skrivit tidigare om händer som passar som pusselbitar för varandra. Jag tänkte på det idag igen. Jockes och mina händer verkar vara som gjorda för varandra. Jag älskar att hålla hans hand. Han gör mig trygg och får mig att må bra. Vi kompletterar varandra bra som sjutton.
Imorgon är det skolan vid 12. Måttligt sugen. Men det måste göras! Det är roligt när man väl är där.
