Ad astra per aspera

Jag vill dra mig till minnes ett telefonsamtal jag hade med min mor när jag åkte buss för ett par månader sen. Hon sade att när man är över 18 så har man inte KK-förhållanden längre... Och jag verkar ha tagit åt mig av det hon sade, för numer så har jag kommit på mig själv med att kalla vissa av mina... manliga bekanta... för "kvasi-pojkvänner". Och det tycker jag stämmer oerhört bra. Jag tror jag nöjer mig bättre med att ha en par tre stycken (?!) kvasi-pojkvänner än en riktig.

Nej, nu ljög jag, men det duger för stunden. Fast just nu är det nog bara en kvasi-pojkvän. Och jag har fan kvasi-hållt ihop med honom i snart ett år. Haha... kan man fira kvasi-jubileum? Men med min tur så lär ju vår kvasi-lycka hålla sig i kanske en vecka till... För nu var det ett jäkla tag han hade en riktig flickvän... T.o.m när jag hade riktig pojkvän så gick han kvar utan. Och han träffade ingen annan heller. Jag var riktigt förälskad i honom först, men det växte liksom bort på något vis. Skulle han dock lägga korten på bordet och förklara sig fångad av mig så är jag precis lika fångad av honom... Faktiskt. På riktigt, inte kvasi-på riktigt.

Kan man kvasi-gifta sig och kvasi-skaffa barn också? I sådana fall vill jag ha hela kvasipaketet.

Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh!



Haha, kom på en rolig grej som jag sade till Christopher när jag kom hem från Power Meet. Jag sade att jag var en riktig player när jag var där och han svarade "Det är väl du alltid."
Inte som en fråga heller, utan som ett konstaterande.

(dagens bild för övrigt. Sliten och flottig efter jobbet)