Ad astra per aspera

Återigen har jag svart hår. Tycks aldrig hålla mig blond. Det är jag, men det känns inte som jag...
Jag ljuger hur jag än gör.

De senaste dagarna har det varit svårt att låta bli att tänka på Alex... Jag kan inte riktigt förklara varför heller. Ingen känslomässig förändring. Kanske snarare är det faktumet att det var längesen jag verkligen pratade med honom... Skolstart är kul I guess, när det är nollning. För mig är det bara pang på plugget.
Ja, så rättare sagt så tror jag att jag saknar honom. Det är svårt att uttrycka en sådan sak i ord på något vis... Men ja.
Det var alldeles för längesen vi sågs och flera veckor sedan vi pratade i telefon ett längre samtal än 2 minuter.

Och jag är sjuk. Det tar fan kål på mig. Orkar inget. Har ingen aptit och inga hungerskänslor...