Ad astra per aspera

Jag drömde en. vad jag upplevde det som, hemsk mardröm i natt.
Den väckte mig och gjorde mig ledsen.
I stora drag handlade det om att Christopher sade upp bekantskapen med mig för en brud han träffat och även hon var tidigare min vän, men ansiktslös i drömmen.
Han var så kall och log åt mig när han sade att jag inte skulle höra av mig till honom mer. Undrar om det är av rädsla för att förlora honom som jag drömde det... Kvinnan i drömmen var blond och Christoffer #1 sade upp bekantskapen med mig efter han träffat en blond kvinna. Jag kanske är rädd för att historien ska upprepa sig... Eftersom #1 på den tiden var den enda jag anförtrodde mig åt och som jag litade på. Det finns visserligen fler nu i mitt liv, som jag vågar lita på, men det är ingen idé att smyga under kudden med att Christopher Mars betyder otroligt mycket för mig.

Ja, ja. Bra att jag vaknade i alla fall. Ska ju på mitterminskonferens idag och åker om två timmar.
Nu måste jag försöka äta något... Ska fan inte smyga under kudden med att jag blivit hemskt dålig på att äta igen heller. Aptiten har försvunnit nästan helt. Utan aptit så är det sjukt lätt att jag glömmer bort att stoppa in något i käften. Mina fem gånger om dagen är som bortblåsta.