Ad astra per aspera

Tänkte passa på att skicka ett tack till anonym som kommenterade förra inlägget. Det hade jag aldrig kommit på själv.

Har druckit lite vin. Man kan inte lita på människor, det är precis som Christopher säger. Det är fanken bara Lisa som alltid finns där villkorslöst, hon skulle göra vad som helst för mig och jag skulle göra samma för henne. Hon är fan kärleken i mitt liv, tänk om man vore lesbisk ändå.

Är så jäkla trött på att plugga, men jag vill ju bli lärare. Jag är inte den enda som säger så. Det är lite synd om oss faktiskt, men vi är fan starka som tar oss igenom det ändå! Hazza for us!
Studentlivet är för övrigt jävligt nice. Bättre än gymnasiet, grymt bättre än folkhögskola. Det är universitet som gäller.

Sod off, fuckers.