Ad astra per aspera

Jag önskar ofta att man slapp tänka. Slapp ta ansvar, slapp veta skillnad på rätt och fel.
Är dock inte säker på att jag faktiskt vet skillnaden på rätt och fel än... Jag slänger mig alltid ut handlöst i situationer och hoppas på det bästa. "Spontan och impulsiv" är de två orden som vanligtvis brukar yttras från andras läppar för att beskriva mig. Sant är det nog också. Att planera, att ruta in sitt liv timme för timme känns så...dött. Ja, dött. Impulsivitet känns ju mycket mer levande. Av det drar jag slutsatsen att planeringstöntar med scheman för varje dag, t.o.m när de ska titta på TV är zombies. Levande döda. Usch, jag är så smart att jag blir rädd ibland.

Idag fick jag spela en galen kemilärare på dramalektionen. Det var svinkul! Nu sitter jag i korridoren på skolan och läser ur Christer Stensmo's Ledarskap i klassrummet som ska vara utläst ikväll... har bara... 180 sidor kvar.
När ska någon uppfinna en liten grej som man bara kan koppla in till hjärnan och få information av? Fast... det går ju emot mina värderingar lite. Då skulle ju puckon kunna bli smarta och det skulle vara hemskt! Eller...om man gör så att de som är smarta får använda den grejen och de dumma får fortsätta vara dumma?

Om en månad blir jag 20. Vuxen på riktigt? Jag tänker aldrig bli vuxen på riktigt, fy bubblan vad tråkigt. Tänker dö när jag fått barnbarn också, det passar alldeles utmärkt, vägrar bli gammal och gaggig.

Igår ringde jag halva släkten känns det som... Ringde min yngsta moster Ragnvi (62 år gammal) och hörde hur hon mådde, fick reda på att hon äntligen slutat jobba (arbetsnarkomanen, vilket strax för mig till min familjs missbruk) och går hemma med Torbjörn (hennes karl) nu. Sen fick jag telefonnumret till min äldre moster Siv ( 65+) och ringde henne för att få tag i min kusin Kent's (Humle, trubadur och kryssningsvärd för Viking Line) telefonnummer. Hon har tydligen slutat dricka (alkoholisten) och köpt en camping med sin karl. Båda två hade massor av frågor som jag svarade på, "vad gör du nu?", "hur gammal är du nu då?", "har du en karl?".
Sen gjorde jag det bästa jag gjort på länge. Jag ringde min kusin Kent som denna veckan är hemma med sina tre småflickor och sin kvinna, vi pratade intensivt i 15 minuter om musiken och om att jag kanske har möjlighet att få bli lektant på en färja i sommar!
Pratade självklart också med mor, vilket jag gör ca 2-3 gånger om dagen nuförtiden. Pratade lite om familjens olika missbruk. Jag och syrran med våra ätstörningar och jag även med min shoppingmani, mammas spelmissbruk, mostrarnas arbetsnarkomani respektive alkoholism. På något vis har vi alla lyckats i livet där vi står just nu ändå.

Hade velat gå igenom ett par romanser som har betytt mycket för mig på olika sätt den senaste tiden, men vet inte om jag är tillräckligt stark för det just nu...
Tentastressad, trött, utarbetad, röksugen (undrar om jag vågar lämna datorn obevakad i korridoren för en liten cigg...?)orkar inte riktigt packa ner den för att sedan ta upp den igen efter tio minuter...

Jaoooo, nu tar jag mig fan en cigg.