Ad astra per aspera

Jag får gång på gång bevis på det.
Ibland varje vecka, ibland varje månad. Ibland dröjer det ett par år emellan bevisen, men de kommer.

"Du har söta drag, vackert leende, glänsande ögon, och vad jag vet efter vad jag upplevt hittills så har du en ärlig själ. Det betyder mycket. Vackrare än alla drag med sminkpennan."

Thank you.

Nu vet jag inte riktigt var jag har hamnat. Det känns som att för var dag som går, så blir jag allt mindre och mindre verklighetsförankrad.
Det är som att den där spådomen jag utläste håller på att bli sann.

Jag klamrar mig fast vid vackra, glada tankar. Min uppkommande 20-årsdag, Lisa's 20-årsdag, Lisa överhuvudtaget, mina nya skor och Christopher.
Just nu så känns det dock inte så bra att tänka på honom. Det känns som att jag inte är uppskattad hos honom längre, som att jag bara är något jobbigt påhäng. Jag borde veta att det inte är så, men min magkänsla säger annat.

Somnade med honom i tankarna i morse i alla fall och jag mådde bra av det. Han får mig att le.