Ad astra per aspera

Jag är så gruvligt rastlös.
Jag har massor av spring i benen, dock inte särskilt mycket energi just nu, men jag vill ändå göra något...
Rastlösheten gör mig galen. Skapar en obeskrivlig tomhet i mig.

December och beskedet från antagningen känns avlägset...
December och hoppet om att se mig själv i TV känns också avlägset.

Och hoppet om kärlek... Existerar inte.