Ad astra per aspera

Jag vill återfå oskulden. Fast utan smärtan den innebar då!
Jag vill inte bjuda ut mig för lätt åt de männen jag träffar. Jag har bestämt mig.

Ni vet hur det var i början av tonåren när man var ensam med den man tyckte om... man var så nervös och vågade knappt säga ett ord, för att spänningen i rummet var så hög. Den stämningen botar jag och fruktansvärt många andra med att i dagens läge, lägga sig ner för männen.
Jag vill återta den unga tonårskåtheten, pirret i magen. Hånglet - vad hände med det? Det verkar inte finnas tid för det. Och jag skyller på männen. Förlåt alltså, men jag gör det verkligen.
Jag vill gå omkring i flera veckor och bara känna spänningen i kroppen varje gång man möts. Underbart.

Detta inlägg blir av en väldigt privat kaliber känner jag nu. Men jag struntar i vilket, har inget att dölja.
Jag ska avslöja lite "dirt" tänkte jag.
Jag låter ingenting när jag kommer. Senaste gången jag lät när jag fick orgasm var när jag var 15. Med mig själv.
Jag stönar heller inte under samlag ifall det inte gör ont. Stönar jag = ont. Stönar inte = skönt.
Undantagsfall finns dock, då vissa faktiskt vet vad de ska göra med snabeln, då kan jag stöna för att det är skönt, det är alltså inte ett medvetet ljud.

Jag är så överjävligt trött på sex.
Helt tappat lusten. Trodde aldrig att det gick att mättas, men tyvärr skyller jag återigen detta på alla överkåta män.
Jag tänder inte på någonting längre. Jag kan bli lycklig av att se en stark blick från ett par vackra ögon, men det tänder mig inte.
Jag avskyr att se någons vältränade mage, likväl som jag avskyr att se någons fläskiga håriga mage. Det första alternativet har jag alltid blivit glad av tidigare.
Jag spyr på allt sådant här snart.
Det finns viktigare saker i livet än sex.

Like love.