Jag saknar dig. När du ringde mig igår morse så hoppades jag på att det skulle vara för en annan anledning än just den det var. Vad som helst som skulle kunna lappa ihop det trasiga i vår relation. Du frågade mig åtminstone hur jag mådde. Det var väl något.
På senaste tiden så har jag upplevt att du ser dig själv som... solen, eller något och att alla vi andra är små planeter som kretsar runt dig och är beroende av dig. Men jag tänker aldrig bli en planet. Jag är en stjärna. En av miljarders miljoner andra stjärnor, men likväl hellre än stjärna än en planet.
Det känns som att så fort jag öppnar munnen för att säga något så är det fel. Du finner ingen substans i det jag säger, utan vänder konversationen kvickt till att handla om dig. Men var finns jag då? Är jag ingenting?
Jag känner förakt när jag tänker på dig nu. Jag blir nedstämd och aggressiv av att tänka på dig, på grund av vad du har utvecklats till. Jag tycker inte om det och jag tycker att du bör se över den du har blivit istället för att bara flyta med. Det finns faktiskt fler än en person i ditt liv och om jag en gång var speciell för dig, så betydde den perioden ingenting om du inte igen kan visa den tillit och värme som du gav mig.
Det gör ont att förlora en vän, det är värre än att förlora kärlek.
How am I gonna stop it if you wanna give it all to love? When I'm on your side And I understand you're the only one to know whether wrong or right Let your heart decide.
Kryssningen var grymt kul. Allt var så bra. Förutom lite väl mycket sjögång för mitt tycke!
Och jag ska tillåta mig själv att bli lite ledsen nu... På grund av att jag fick fel nummer så är det som att han inte existerar längre... var det verkligen så det skulle vara? Nej. Det var inte så det lät i alla fall...
Jag tänkte ta ett par sekunder för att introducera mina tre bästa vänner.
1. Ironi. Ironi har två betydelser, 1;Från engelskan: inträffande av något oväntat (som man helst försöker undvika eller det sämsta/värsta/mest otippade tänkbara för situationen) och 2; Från grekiskan: "hyckleri". Nummer 2 alltså att man säger en sak, men menar en annan. Denna sorts "humor" som jag skulle vilja kalla det, genomsyrar hela mitt jag och hela mitt liv. Jag har råkat i onåd många gånger på grund av min ironi, men tanken på att vara grå och tråkig och bara acceptera allt som det är kan ta kål på mig. Gråa och tråkiga människor existerar inte i mitt liv. Dubbelironi och trippelironi är mycket, mycket underhållande. Då kan man vara säker på att man mött någon som förstår en ^^
2. Sarkasm. Sarkasm kommer från det grekiska ordet "slita sönder kött". En sarkasm är skenbart humoristisk med en stark underton av ironi och har för avsikt att håna eller kritisera personen eller vem man nu säger den till. Därför är det grymt kul, att håna någon på skoj för något som de tror att de är bra eller dålig på, för då blir personen upprörd och när han/hon blir det, då kan man vara säker på att man lyckats.
Min tredje bästa vän var meningen att det skulle vara satir, men jag kommer inte på något bra sätt att förklara den...
Well. Det finns en text som alltid att har berört mitt hjärta så djupt att jag nästan alltid har börjat gråta. Nu gör den mig stark och får mig att förstå att jag måste sluta fly från mina problem.
Tror du att ensamhet kan dölja vad du känner? Göm dig så får du ingenting, Jag kan förstå att jag har plågat mina vänner, som dom har sett mig dra omkring.
Det fanns nätter då jag frös i ensamhet. Jag förnekade väl då hur sekunder kunde bli en evighet när jag kommit bara för att gå
Be mig så stannar jag kvar. Vill du veta vem jag är? Be mig så stannar jag kvar. Det finns inget som hindrar oss här.
Hur många dagar har jag lämnat att försvinna när jag förbannat att dom fanns? Letar du värme där ett hjärta slutat brinna har du din själ nån annanstans.
När jag trodde att jag hittat vad jag drömt har jag svävat i det blå. Vad jag sedan var på väg till har jag glömt när jag kommit bara för att gå.
Be mig så stannar jag kvar Vill du veta vem jag är? Be mig så stannar jag kvar. Det finns inget som hindrar oss här.
Kanske är det här det finns en plats ändå för främlingen som alltid kom men bara för att gå.
Jag kan tvinga mig att stanna om du vill, men det enda jag kan få är en känsla av att inte finnas till om jag kommit bara för att gå,
Be mig så stannar jag kvar Vill du veta vem jag är? Be mig så stannar jag kvar. Det finns inget som hindrar oss här.
Jag läste hans annons och kände mig hopplös. Hopplös för att hela mitt jag stämmer med det han söker, men för att jag bara är en vän.
Sådana saker som får mig att önska att han och jag aldrig hade börjat samtala seriöst. Att jag kanske hade hittat honom nu istället. Men hur patetisk vore inte jag i sådana fall? Å andra sidan hade jag inte haft en aning om hur fantastisk han faktiskt är. Det kanske är bättre att bara låta honom gå... let the sand run through my fingers and set the doves free.
Måste bara tillägga till dagens inlägg att forskarna har förstört mitt liv som vattenpiperökare. Bara för att deras forskning visat att det är extremt hälsoskadligt att röka vattenpipa. Bite my ass. Det skiter jag i. Bara för det så behöver de inte höja priset så jävla extremt på tobaken. Och nu säljs knappt längre tobak som innehåller tobak. Nä, nu är det örter. Bite my ass igen.
Jag skulle inte klara av att se honom med någon annan, därför har jag tagit avstånd. Vet inte ifall det kommer att fungera, men det är värt ett försök...
Jag måste lära mig själv acceptera att han aldrig kommer bli min och sluta leta efter män som kan bräda honom. Det finns nog ingen som kan bräda honom, men jag kanske finner någon som kommer nära. Jag måste hitta någon som står ut med mig på alla sätt. Min frågvishet; nyfikenhet; impulsivitet; spontantitet; mina med- och motgångar; min narcissism; sarkasm; humor och min glädje. Jag måste finna den som vågar stå bredvid mig i stormens öga, som kan se på mig och se sig själv i mina ögon. Någon som stimulerar mig intellektuellt och som förstår mina drömmar och mål.
Jag ber säkerligen om för mycket, för annars vore jag inte ensam nu.
Open your eyes and follow your heart, sense is not much worth in the game we're playing.
Du och jag vi är som natt och dag Våra blickar möts vid gryningen där vilsna själar söker tröst Ingen annan rör mig som du ingen annan upprör mig som du men i en handvändning är du försvunnen och tomheten är total fenomenal fatal katastrofal! Tankar jag aldrig skulle kunnat tänka mig själv tänka tänker jag och de sänker mig För vad är natt utan dag Och vad är "jag"... utan "dig"?
Jag tror på ödet. Och det är fantastiskt vilka saker som kan ske bara över ett par timmar.
"Min lilla pingla". Åh, vackra du.
Imorgon bitti, eller ja, egentligen idag, så bär det av till Bollnäs. It's been a crazy long time since the last time I met that city. Ska dit för att träffa Johan som jag inte sett på 11 år. Jag är nervös, believe me! >_<
Texten som följer handlar om vägen till alkoholism och det är fan läskigt att läsa texten och lyssna på låten och förstå precis vad som menas. För det är ingen lögn - när allt bara går utför, så känns det så jävla bra att supa sig full och slippa tänka på det.
I twist and turn In the darkest space Can't find my worth As I numb the pain
Glass to the sky With a blacktooth grin This whiskey smile Takes me down again
I'm cold and I'm so afraid That I'm too weak and I can't change
[Chorus:] I've been buried alive and I don't want to be here anymore Reached out a thousand times for A hand to pull me from below I've been buried alive in a world Of constant sorrow Reach down tonight and set me free... Save tomorrow
Another shot Slip into the haze Another night Soaked in my disgrace
Toast to the lie I'll raise my glass and run A wasted life What have I become?
[Chorus]
Save tomorrow Save tomorrow
Let me breathe again Show me where I begin To find the will to change Before I lose everything
[Chorus]
Reach down tonight and set me free And I will follow
Jag förstör varenda relation jag har med folk just nu. Och det beror på att jag inte orkar vara annat än brutalt ärlig. Fan.
I'll rest my head on your pillow say it's fine, say it's alright I'll rest my heart in your hand Say it's okay, say you'll be mine
Our two souls are meant to be one I see it in your eyes I saw myself - the curtain call The flames are burning high now
You are my playwright, it's time to cast the show I want the lead in the story of your life I know the right lines for both act one and two and I know how badly you want a perfect ending So let's stop pretending we're not Ready to fall
I'll make one moment eternal If you'll stay here, baby, if you'll stay I'll cry your name into the night If I can't have you in any way
Our two souls are meant to be one I see it in your eyes I saw myself - the curtain call The flames are burning high now
You are my playwright, it's time to cast the show I want the lead in the story of your life I know the right lines for both act one and two and I know how badly you want a perfect ending So let's stop pretending we're not Ready to fall Ready to fall
So let's stop pretending we're not ready to fall...
Ja, jag skrev en ny låt ^^ spelat in den och allt också. Kass inspelning, haha, inte bara kass, riktigt svinkass. Men jag är nöjd. Den första hela låten sen...förra hösten? Är det så...? Shit. Massor av händelser som inspirerat denna i alla fall.
Jag är så gruvligt rastlös. Jag har massor av spring i benen, dock inte särskilt mycket energi just nu, men jag vill ändå göra något... Rastlösheten gör mig galen. Skapar en obeskrivlig tomhet i mig.
December och beskedet från antagningen känns avlägset... December och hoppet om att se mig själv i TV känns också avlägset.
Jag vill återfå oskulden. Fast utan smärtan den innebar då! Jag vill inte bjuda ut mig för lätt åt de männen jag träffar. Jag har bestämt mig.
Ni vet hur det var i början av tonåren när man var ensam med den man tyckte om... man var så nervös och vågade knappt säga ett ord, för att spänningen i rummet var så hög. Den stämningen botar jag och fruktansvärt många andra med att i dagens läge, lägga sig ner för männen. Jag vill återta den unga tonårskåtheten, pirret i magen. Hånglet - vad hände med det? Det verkar inte finnas tid för det. Och jag skyller på männen. Förlåt alltså, men jag gör det verkligen. Jag vill gå omkring i flera veckor och bara känna spänningen i kroppen varje gång man möts. Underbart.
Detta inlägg blir av en väldigt privat kaliber känner jag nu. Men jag struntar i vilket, har inget att dölja. Jag ska avslöja lite "dirt" tänkte jag. Jag låter ingenting när jag kommer. Senaste gången jag lät när jag fick orgasm var när jag var 15. Med mig själv. Jag stönar heller inte under samlag ifall det inte gör ont. Stönar jag = ont. Stönar inte = skönt. Undantagsfall finns dock, då vissa faktiskt vet vad de ska göra med snabeln, då kan jag stöna för att det är skönt, det är alltså inte ett medvetet ljud.
Jag är så överjävligt trött på sex. Helt tappat lusten. Trodde aldrig att det gick att mättas, men tyvärr skyller jag återigen detta på alla överkåta män. Jag tänder inte på någonting längre. Jag kan bli lycklig av att se en stark blick från ett par vackra ögon, men det tänder mig inte. Jag avskyr att se någons vältränade mage, likväl som jag avskyr att se någons fläskiga håriga mage. Det första alternativet har jag alltid blivit glad av tidigare. Jag spyr på allt sådant här snart. Det finns viktigare saker i livet än sex.
Jag vaknade och klev ur sängen vid 9 idag. Jag är stolt över mig själv. Sen käkade jag frukost och satt vid datorn ett tag tills jag vandrade iväg och handlade lite nödvändigheter. På vägen hem så började det regna och då tyckte jag att det var fruktansvärt onödigt att jag bor så långt från affären =/ När jag kom hem så åt jag lunch, duktig jag. Drack lite energidryck, blev helt off som jag blir av k'off'ein och somnade på soffan. Om det ska vara helt rätt så ska jag äta mellanmål nu, vilket jag tycker är helt värdelöst eftersom att jag inte är hungrig och det är middag om kanske en timme...
Du vet att jag har tampats med min vikt i åratal. Jag har varit ofrivilligt anorektisk, då jag inte ens visste att jag var sjuk. Det var min omgivning som berättade för mig att jag var sjuk. Där började det. Jag har fortfarande anorexia, det ligger latent just nu, man kan aldrig bli helt fri från en sådan omvälvande sjukdom, men att du sade en sådan sak kan påverka mitt undermedvetna såpass att jag kan vakna upp en dag om ett par månader och bara vara skinn och ben, utan att ha fattat själv att jag har slutat äta. Det var det som hände när jag insjuknade.
Det går inte en dag utan att jag tänker på det och är så tacksam över att det finns folk som ser till att jag äter. Jag äter för lite, men jag stoppar i alla fall in något i munnen.
Du har uppenbarligen inte förstått att det är det största problemet i mitt liv? Hur svårt det är för mig att njuta av mat? Hur katastrofalt blottad, sårad och blödande jag känner mig just nu..?
Jag slängde på luren i ditt öra. Det gör ont när ens närmaste inte kan ha medkänsla och förstå vad som inte passar sig att säga i en viss situation. Och just -det- passar sig aldrig att säga till mig. Inte på skämt, aldrig någonsin. Hur kunde du..? Hur kunde du vara så kall?
Ännu en dag igen Jag vaknar upp med tystnaden Åh, står där lika vilsen som ett barn Och som en våg kommer saknaden Och den sköljer över mig I samma stund ser jag sanningen Jag ska leva utan dig
