Jag har läst en kurs i konflikthantering, så säg inte att jag har fel. Det absolut bästa sättet att lösa en konflikt på är utan andras inblandning, att mötas och prata om problemet/en. Men eftersom du (enligt mig) undviker ensamtillfällen med mig systematiskt så får jag blogga om det.
1. Om flera personer berättar för mig att du är lite av en player och springer omkring bland flera olika tjejer och du inte svarar på det + att du tar illa vid dig när jag tar upp det, så gör det automatiskt att jag drar slutsatsen att jag bara är en i mängden, inget speciellt, bara ett strul.
2. När du lovar saker och inte håller dina löften till mig så blir jag irriterad och sur, för jag har en biologisk pappa som aldrig har hållit sina löften till mig och det är djupt inrotat i mig att man inte säger saker som man inte hade tänkt att stå fast vid.
3. Du uppskattar mig aldrig, bekräftar mig aldrig. Du kanske gör det för dig själv, men det håller inte. För jag behöver HÖRA det. Med det i åtanke och 4; du vill inte sova med mig, för du vill inte ha sex med mig... än? MEN du blir ledsen när jag träffar andra killar och 5: du säger att du själv är singel, men jag kan uppenbarligen inte vara singel eftersom att jag inte får träffa andra.
Jag har egentligen ingen lust att träffa andra, men det ska väl vara på lika villkor, eller? Ge mig svar, så jag förstår, för just nu funkar INGET i mitt liv p.g.a. DIG och dina uteblivna svar.
Jag hatar vad mörkret gör med mig. Jag blir alltid grubblig och tänker för mycket.
Har suttit och varit sjukt trött sen 17-tiden, men inte gått och lagt mig...förmodligen för att jag väntat på att någon som sade att han skulle höra av sig idag skulle höra av sig. Vilket jag borde förstått inte skulle ske.
Ojsch. Klockan är halv elva snart...
Jag undrar vad det skulle krävas av mig att bara glömma bort de senaste veckorna och låtsas som att det aldrig hänt. Att jag aldrig träffat honom. För hur lite jag än vill att det ska vara det bästa, så är det nog det. Att sluta här. Men jag kan inte, jag vill inte. Inget uns av mig vill ge upp detta. Men jag undrar vad det skulle krävas av mig. Hur många dagar skulle det ta? Men återigen. Det skulle aldrig gå. Det går inte att glömma hur jag känner när han tittar på mig... Det går inte att glömma hans leende. Hans läppar. Hans mjuka händer i mina. Men varför måste jag vara kär...? Det är DET jag inte orkar... Jag orkar inte ge av mig till någon som bara stundvis uppskattar det. Jag är dum också, för jag vet ju exakt varför, men jag förstår inte varför han inte vågar prata om det... Jag är ju jag. Jag är ju... han.
Du känner dig tom och hopplös. Du känner inte dig själv och du vet inte vem du är. Varje steg du tar känns fel och onödigt, helst skulle du bara slippa att någon ens vet vem du är, för du vill bara vara själv. Just nu känns det inte som att du bra på något, att du har fötts till jorden utan mening med ditt liv. Du klandrar modern som gav dig liv, för varför ska just du finnas till när du inte gör någon nytta? Du älskar henne mer än allt annat, trots att hon inte finns med dig längre, men hon är också den du hatar mest av allt, för att hon skapade ett sådant misslyckande som dig. (Hon älskar dig också, jag har känt henne i närheten av dig, och hon tror på dig, hon är övertygad om att du kommer finna dig själv).
Du letar efter något du aldrig kommer hitta; dig själv. Att hitta sig själv är inte som att leta efter en annan person, man måste leta efter känslan av att trivas med sig själv och jag vet att du har känt den, men du håller inte fast den, du låter den försvinna och återkomma med regelbundna pulser - jag vet, för jag har letat efter mig själv nästan lika länge. Skillnaden är att jag hittat känslan, för jag undvek situationer där den försvann. Det är SÅ du hittar dig själv, genom att lyssna på dina känslor, tankar och förnuft har en oerhört liten del av processen. Låt ingen annan driva dig till att tycka något som gör att känslan av att trivas med dig förminskas, det handlar bara om vad DU känner.
Jag vet varför du finns, för jag ser vad du gör med människor när de är nära dig - det är som magi. Vill du veta, så fråga mig.
You raise me up to more than I can be...
Senare tillägg:
Skrev en dikt om hur det kändes att vara jag när jag var som mest tom, vann en dikttävling med den för några år sedan och jag lägger den här, så att du kan läsa den och förstå att jag är som du.
DAGGDROPPAR Det är såhär det känns när man blir uppäten av ensamheten att känna sig oändligt hungrig fast mätt och skuldmedveten
Det är så här det är att vara ensam trots att man inte vill att kunna läsa en bok på ett främmande språk utan att läsa den innantill
Det är såhär det känns när man står på branten innan man dör att ha problem med att hitta rätt på pianot och inse att den dagen man lämnar världen får man absolut gehör
Det är såhär det är att vara en del av ett vattenfall fångad i rytmen och ständigt önska att få bli en iskristall
Lägger in en till, som nyss blev kommenterad på haket.com, skriven oktober 2007
SISTA ANHALTEN Trevande söker jag svaren på frågor jag inte ställt än Ekon skallar efter ropen på något Något som känns som en vän
Fumlande ramlar jag runt i mig själv sökandes efter något mer Mer än begränsande återvändsgränder så långt som ögonen ser
I'm gonna be here for you baby And I'll be a man of my own word Speak the language in a voice that you have never heard I wanna sleep with you forever And I wanna die in your arms In a cabin by a meadow where the wild bees swarm
(Chorus:) And I'm gonna love you like nobody loves you And I'll earn your trust making memories of us
I wanna honor your mother And I wanna learn from your pa' I wanna steal your attention like a bad outlaw And I wanna stand out in a crowd for you A man among men I wanna make your world better than it's ever been
Chorus
We'll follow the rainbow Wherever the four winds blow And there'll be a new day Comin' your way I'm gonna be here for you from now on This you know somehow You've been stretched to the limits but it's alright now
And I'm gonna make you a promise If there's life after this I'm gonna be there to meet you with a warm, wet kiss
And I'm gonna love you like nobody loves you And I'll earn your trust makin' memories of us Ohhh And I'm gonna love you like nobody loves you And I'll win your trust makin memories of us
Du... Du har alltid funnits mitt framför mig, men det var inte förrän jag fick en chans att verkligen se in i dina ögon som du verkligen började existera i min värld. Du är precis som ett ord man aldrig har hört förut och så fort det nått öronen så finns det överallt. Du tog mig med storm på två sekunder och kanske inte på det där "sweep-me-off-my-feet"-viset, för det är du som är stormen och jag är ditt öga. Jag är ditt hav och du är mina vågor.
Jag är rädd för att bli lämnad, övergiven av någon som betyder mycket för mig och precis som en storm rör sig vidare från en plats till en annan, så kommer du blåsa förbi mig. Precis som havets vågor strävar in mot land, kommer du dra dig undan mig.
Jag vill inget hellre än att du ska våga se in i mina ögon och berätta för mig precis vad som rör sig innanför ditt pannben, jag skulle aldrig döma dig för saker du gjort tidigare, det enda som räknas är nu.
Igår finns inte och imorgon vet vi ingenting om, det enda vi kan vara helt säkra på är precis nu, den här sekunden. Det enda som finns är nu.
