Ad astra per aspera

I följande inlägg står jag för allt jag skriver och har uppbackning från ett antal andra personer.

Idol-karusellen. I lördags var det första audition som man gör för folk ur producentteamet, de skickar vidare vissa (typ de bästa och de sämsta) till juryn några dagar senare, medelmåttorna syns aldrig annat än i kön som de filmar på lördagen. Lördagen var ett rent skit kan man säga, kom till kön 8.40 och det är sjukt mycket folk där. Stod där till 18-19-tiden i solsken, regn och hagel. Sen kommer en av crew:arna och säger att vi är 60 sökande kvar och att de inte har tid att ta in fler än 30 och att vi resterande 30 måste vänta till dagen efter (trots att de tidigare sade att alla som var där skulle få sjunga för producenterna, men att det kunde bli väldigt sent). "Idol lovar runt och håller tunt" var snacket som började cirkulera. Ett gäng sökande och moraliska stöd gick på hårt och lyckades på producenterna att ändra sig och släppa in alla. Väl inne i byggnaden fick man vänta länge på sin tur, men då var man inne i alla fall! Jag gick in och sjöng för ett par otrevliga tjejer. Först sade de att det jag gjorde inte räckte för att gå vidare till juryn och jag blev chockad som fan, jag vet att jag inte är en medelmåttig sångare! Så jag tvingade på dem en annan låt och då sade de ja.
Sen är det två auditiondagar för juryn (i Stockholm iaf), i år tisdag och onsdag. Jag gjorde min audition på onsdagen då vi var ca 100 personer som gått vidare från lördagen. Det pågår mycket vacker och inte särskilt vacker sång under väntetiden för att träffa juryn, diverse intervjuer med sökande och den s.k "bikten". Själv fick jag aldrig bikta mig eller bli intervjuad. De gav godismannen massor med uppmärksamhet dock, en töntig kille som förmodligen slagit vad med sina polare om att ställa upp och göra bort sig (ni får se när programmet börjar i höst).
Rätt tidigt blev jag ivägslussad för att sjunga för juryn, tillsammans med min nya vän Robin som jag träffade i kön i lördags. Strax innan han gick in så sade han "Du är grym, du kommer gå vidare", jag svarade "detsamma" och log. Jag kände mig säker på mig själv och rösten var nästan på topp. Hade övat i väntrummet och på toaletten och fått mycket positiva reaktioner från andra sökande som alla var säkra på att jag skulle gå vidare (när jag gick vidare från lördagen var det ingen av mina vänner som var särskilt överraskade, dock så var jag överraskad över producenternas reaktioner), så fick jag äntligen gå in och göra min grej! Jag gick in till juryn, var jätteglad och laddad, inte särskilt nervös för de såg så söta ut. Anders Bagge gav mig vatten, för rummet utanför juryrummet var torrt och varmt med strålkastare för att få bra kamerabilder. De frågade lite om en tatuering och bad mig sedan sjunga. Det gick perfekt!
Anders Bagge sade "Ja, det är ingen tvekan om att du kan sjunga. Jag har ingen kritik att ge din röst.". Fan vad skönt, en av musikvärldens största producenter tycker att jag kan sjunga bra! Sen sade Laila Bagge något liknande, men samtidigt drog hon till med att konkurrensen är väldigt stark för en sångerska (som att jag inte redan visste det, men med tanke på att jag inte låter som någon annan så har man ju en bra chans tyckte jag). Då säger den sista snubben, vars namn jag inte lagt på minnet eftersom att det kändes onödigt att "Du ser inte ut som en stjärna". Jag blev helt ställd och mållös. Frågade om jag skulle sjunga en annan låt, men då tyckte de att de skulle rösta. Här sitter alltså tre personer som tycker att jag sjunger skitbra och eftersom att jag alltid trott att Idol handlar om bra sångröst och stark karisma så trodde jag att jag hade en bra chans. Jag fick sedan tre nej. På grund av hur jag ser ut. PÅ GRUND AV HUR JAG SER UT.
Oj oj oj vad glad jag blev av att höra det. Inte. Jag var rätt lugn, men nedstämd när jag gick ut från juryrummet och fick en kamera i ansiktet. Sen så är man tvungen att springa tillbaka till väntrummet för att möta nästa kamera. På vägen till väntrummet får man egentligen inte stanna, men jag mötte många bekanta ansikten som frågade hur det gått och när jag berättade vad de sagt så var reaktionen densamma hos alla. De var chockade och besvikna över hur man kan döma på det viset. Producenterna skrek på mig, men Robin som gått vidare kom och mötte mig med en kram i korridoren och jag berättade för honom samtidigt som jag började gråta. Han blev ledsen för min skull han också. Emelie, hans gravida tjej var inte särskilt glad hon heller. När jag kom in i väntrummet så hade jag tårar i ögonen och allas besvikna miner när jag kom ut, en person som de verkligen trodde skulle gå vidare, fick mig att bli mer ledsen. Ingen trodde att juryn skulle vara så hård. Så kamerateamet tyckte att det var jättekul att filma mig när tårarna rann och jag förklarade för nya vänner vad som hänt. Jag framförde till kamerateamet att jag inte var ledsen för att jag åkt ur tävlingen, utan för det de hade sagt. Sen ringde jag morsan och fick ha högtalartelefon på för att teamet skulle kunna ta upp ljudet på samtalet. Morsan sade att "men jag sade ju att de har helt sjuka ideal".
Pratade vidare med andra i väntrummet sen som sade att juryn förut i tidigare säsonger hade tagit med andra med några kilos övervikt och rabblade upp några "hon med rosa håret, Marie Picasso" (det är uppenbart att det handlade om mina 10 kilos övervikt, inte några andra yttre drag eftersom att jag vet att jag inte är särskilt ful). Jag påminde dem återigen om att det är en ny jury och att det säkerligen är ett nytt upplägg på programmet också.
Först trodde jag att jag hade blivit nekad för att jag var för ful, sen gick det upp för mig att jag inte är det, men likväl är smått överviktig.
Kollade på American Idol för några dagar sedan, det var 2 tjejer kvar för att bestämma de sista 24. En av dem var toksmal och modellsnygg, den andra var kanske en storlek 56:a (big momma). Vem gick vidare? Den storvuxna tjejen.
Pop Idol (Britain) och American Idol är ärliga och riktiga program. Idol Sverige är från och med nu bojkottat av mig och hela mitt kontaktnät. Fast måste ju se hur långt Robin kommer och hur de har klippt sakerna om mig. För det fantastiska är ju det här jävla kontraktet jag står under som säger att jag inte får avslöja information om vad som händer i programmet bakom slutna dörrar och att de har rätt att klippa och vinkla filmen hur de vill. Så jävla fantastiskt. Jag kommer framstå som en tönt i TV. Det fina är att nu kan jag skriva mina hitlåtar hur jag vill, utan att de har några rättigheter till dem!
Jag åkte ju dit för att få bekräftat av storproducenter att jag är bra och det fick jag. Jag väntade mig inte att få höra att mitt utseende inte passar sig i konkurrensen dock.
Är inte ett dugg ledsen över ATT jag åkte ur, utan VARFÖR jag åkte ur. De är inte lika kinkiga med killar. Robin är överviktig, kort, inte alls det svenska idealet för en popidol, om man nu ska prata om ideal.
Men sen får man nog se det på det viset att produktionsbolaget behöver svaga, smala heroinister som de kan styra hur de vill. Men då ska de inte gå ut med att det de söker i en idol är stor röst, karisma och "det". The X-factor. X-factor är inte att vara smal och skitsnygg. Connie Talbot (Britain's Got Talent 2007) 7 år, har the x-factor.
Jag är tacksam över att det är över så nu vill jag bara önska TV4 lycka till med Top Model-Idol 2008.

Igår var det för övrigt en mycket trevlig Valborg. Jag fick sjunga otaliga gånger och fick höra lika många otaliga gånger att "jag har aldrig hört någon som sjunger lika bra som du! Jag skulle ha röstat på dig om du hade kommit med i Idol!".
Men i alla fall. Nästa gång någon frågar mig om jag inte ska söka till Idol då kommer jag svara dem "Jag har redan gjort det. Men jag var för fet för att vara med."
Finns några som tycker jag ska kuppa och byta hårfärg, gå ner 10kg i vikt, byta genre, byta klädstil och åka dit nästa år för att få höra tre ja:n och sen neka dem eftersom att de sade nej i år.

Simon Cowell, get in touch with me. You and I have some good business to do.

I'm a star, oh yes I am.