Ad astra per aspera

Gammal dikt, som jag inte minns när jag skrev, men jag hittade den på datorn nyss.

OCH BRANN, DET GJORDE JAG

Rökfyllda rum
vi tumlade runt i sommarnätternas milda bris
utan visdom om framtiden som lurade bakom hörnen
andetag mot min hals
en gång, jag vet det, att en gång var det så
Eld och syre
du fick mig att brinna
och brann
Det gjorde jag.
En gång, jag vet det, att en gång så brann du också
för mig
Kvävande
krävande
vem vet?
Ständigt kastar jag blickar över axeln
för att se om du är där
kan jag brinna?
För brann
Det gjorde jag.