Ad astra per aspera

Hallå där.
Nu var det ett tag sedan jag bloggade... Som ni förstår så har det varit alldeles för mycket det här halvåret för att jag ska ha kunnat hantera det på ett felfritt sätt, därför har jag heller inte haft tid att blogga.

Nu har jag ändrat layouten återigen, ni som är återkommande läsare vet att det händer då och då. Det känns mysigt med blått på något vis och jag är grymt nöjd med min bildredigering! (GNU's Gimp är ett sjukt bra photo editing-program, som dessutom är gratis!)

Egentligen borde jag sova nu, men jag hade tänkt att lägga mig så fort jag avslutat inlägget, så hinner jag kanske somna innan det ljusnar för mycket.

Jag har lugnat ned hela mitt känsloliv rejält efter vårens fatala misstag - det som hände med Mr.F får inte hända igen, för nästa gång så går jag under helt, tro mig.

Jag frågar mig själv varför jag är så svårälskad, när det är så många som tycker om mig. Bjuder jag inte in de jag faller för tillräckligt mycket så att de känner sig välkomna i mitt hjärta? Är jag för hård, är jag kall? Är jag kanske helt fel?
"Everything happens for a reason" har alltid varit mitt motto, men det är svårt att hålla fast vid de orden när jag inte kan se betydelsen av vissa händelser... Har inte gråtit på många dagar nu, men det kom en tår nyss.
Det börjar bli plågsamt att inte vara mer för någon än en vän, eller något man har sex med... Inte för att jag inte älskar och uppskattar vänskap, inte för att jag inte uppskattar sex... Men någon måste väl ha vett nog för att kombinera de två och kalla mig för sin?
Det kanske inte är jag som är kall... För det vägrar jag tro. Det kanske är världen som är kall.
Det kanske är jag som söker mig till fel människor...? Jag har kommit fram till det många gånger och ändrat inriktning och umgängeskretsar och träffat helt andra typer av människor och där, alltid där, har HAN funnits. Han som älskar mig från första stund och inte vill leva utan mig. Han klarar sig utan mig, men han vill inte. Vad finns kvar? Var har jag inte varit?

Det är inte så att jag tvunget måste ha någon... Det är bara det att det var så längesen någon älskade mig... och jag är en sådan brutal känslomänniska och jag tror att det enda jag består av är passion för saker och jag vill älska någon som älskar mig. Just nu är det vad jag behöver för att kunna komma framåt och utvecklas och jag vet det.
Jag är trött på tveksamma män som inte har någon aning om vad det är de vill. Jag vet vad jag vill och förtjänar någon som också vet.

Jag citerar Shania Twain: "If you're not in it for love, I'm outta here".

Ändra layouten på bloggen. Ändra layouten på mitt liv.