Ad astra per aspera

Jag har gjort slut med Jocke. Av flera anledningar, men främst för att vi inte har tid för varandra just nu.
Jag hoppas att det kommer en dag då vi är redo för att vara med varandra, men det funkar inte som läget är nu.
Mår piss, men jag tror att det var den bästa lösningen. Jag hoppas det i alla fall... vill inte vakna imorgon och inse att jag gjort fel.

Har gått oerhört fort!
Snart är det onsdag.
Har sjukt ont i huvudet. Orkar inte göra ett skit...

När jag kom på mig själv med att tänka på vad jag skulle skriva i dagens inlägg så blev det första som slog mig: "Herregud!". So here goes:

Jag gick upp vid åtta-tiden, ringde runt lite till några myndigheter, sökte lite jobb. Käkade frukost, tog en dusch, käkade lunch och nu har jag precis städat och bakat kakor.

Vad? Jo, det är sant. Jag har förvisso hunnit med att plugga också. Men jag håller på att bli pensionär! Snart går jag väl upp kl 5 för att hinna duscha, fixa frukost, läsa tidningen och klä på mig innan nyhetsmorgon börjar. Som tur är så är den enda tidningen jag läser regelbundet Herman Hedning, så jag lär ju inte bli uttråkad, haha! Men jag har faktiskt alltid gillat mandelkubb. Torrt och tråkigt enligt många, men det är så jäkla gott att doppa i mjölk ^^

Två dagar kvar innan studielånet kommer, halleluja!

Har börjat bygga på solbrännan, det går fort i år. Blivit brunare på bara två dagar. I like it!

Morgondagen blir nog lite körig... Seminarium på morgonen, sen blir det matlåda och plugga lite inför fredagen, sen blir det nollningsmöte på V-dala.

Tänkte passa på att skicka ett tack till anonym som kommenterade förra inlägget. Det hade jag aldrig kommit på själv.

Har druckit lite vin. Man kan inte lita på människor, det är precis som Christopher säger. Det är fanken bara Lisa som alltid finns där villkorslöst, hon skulle göra vad som helst för mig och jag skulle göra samma för henne. Hon är fan kärleken i mitt liv, tänk om man vore lesbisk ändå.

Är så jäkla trött på att plugga, men jag vill ju bli lärare. Jag är inte den enda som säger så. Det är lite synd om oss faktiskt, men vi är fan starka som tar oss igenom det ändå! Hazza for us!
Studentlivet är för övrigt jävligt nice. Bättre än gymnasiet, grymt bättre än folkhögskola. Det är universitet som gäller.

Sod off, fuckers.

Jag fick ner Torin's Passage, försökte installera för windows, sjäääääälvklart kan jag inte spela det för min dator är för bra. Jag behöver en 256-färgersemulator, men den enda jag hittar är för spectrumspel och den vill inte funka, så jag kan inte testa heller. Så, jag försökte installera det för DOS! Bra idé tyckte jag, men vad händer? Joooo, spelet ska ju ha någonstans att vara också och när man kör emulator så finns det ingenstans att stoppa in installerade spel, utan de måste vara installerade från början. DosBoxen försökte stoppa in spelet i directory Ö. Jomenvisst. Jävla fittoperativsystem. Jag måste alltså skaffa en till dator med sämre operativsystem för att kunna spela mitt favoritspel of all times. Det låter så jäkla långsökt. Någon lösning måste det väl finnas. Supernörd till undsättning, tack... =(

Jag måste plugga så jag får väl göra det istället nu då. -Stor suck-

Okej, först och främst så tänkte jag bara föra fram i ljuset att jag är en nörd ^^ "Spenderar du mer än 5 timmar om dagen vid datorn?" - Ja, gör inte alla det..?
5 timmar hinner jag fanken innan jag käkar frukost... Och vad är det då som drar mig till plastleksaken som innehåller en grymt massa saker under sitt skal och presterar ettor och nollor?

Äventyrsspel. Adventure games. Gärna från Westwood studios, Sierra eller LucasArts. Andra spel går också bra, men det är något särskilt med adventures. Humor, lite skräck, pussel som kräver att man faktiskt tänker och har ett bra logiskt sinne och söt (ja söt) grafik.
Vi kan börja med Kyrandia-serien. Book One: Fables and friends - ah! Sådana barndomsminnen som återuppstår för mitt inre. 8 år gammal, helt förälskad i Brandon (huvudpersonen) och sjukligt förbannad på olösliga pussel. Spelade det igen för några dagar sen med en DOS-emulator (DosBox), men vid ett tillfälle (mer än halva spelet igenom) så hängde sig spelet. Fyfan vad jag blev ledsen. Jag ringde David och vi försökte klura ut problemet, men det verkade inte finnas någon lösning. Fattades det en fil för just den scenen? Jag laddade ner en annan emulator (ScummVM, framtagen främst för LucasArts-spelen) och där funkade det! Så äntligen, 12 år senare har jag fått spela klart spelet. Grafiken är egentligen under all kritik, pixlig och underbar enligt mig :) men man kan kanske inte förvänta sig mycket mer från ett spel som kom 1992!
Book two: Hand of fate. Man spelar en skitsnygg alchemist, Zanthia (som man självklart träffade på i ettan) där hon försöker rädda Kyrandia från att försvinna (landet försvinner bit för bit). Också pixlig grafik, snäppet bättre, svårare pussel, snyggare världar.
Book three: Malcolm's Revenge - det enda av Kyrandia-spelen jag inte lyckas få att funka. Anledningen till det är att varken DosBox eller ScummVM har utvecklat sina emulatorer för att funka med trean än. Patiently waiting... eller inte! Jag vill ju att det ska funka nu! Men i alla fall, i trean är man Malcolm som under de två tidigare spelen varit "the bad guy", varför får man reda på i inledningen till spelet. I själva verket är han inte så ond som alla vill tro (tydligen), men man får poäng för om man mobbar folk, eller är respektlös mot natur och byggnader (helt sjukt, men svinkul). Svinbra grafik och även det första spelet med talade röster!

Och för att komma till inläggets rubrik. Torin's Passage... Jag måste nog ärligt säga att det är det bästa adventure-spelet som någonsin gjorts. Jag spelade det när jag var 10-12 någonstans och sedan försvann skivan. Kartongen finns kvar, men skivan är puts väck. Jag är så sjukt frustrerad över det att jag inte ens orkar förklara vad man gör i spelet. Finns massor av recensioner av det runtom på internet, bara googla. Det värsta med allt är att spelet inte längre finns att köpa i butik. Jag ränner runt över alla möjliga och omöjliga sidor över internet och hittar det inte någonstans, det är fel!
Just nu håller jag på med en nedladdning av det som tar sin lilla goda tid... Är dock inte säker på att det funkar, för det funkade inte med den förra datorn, trots att jag mountar den på rätt vis... Iconen för spelet syns, men det funkar inte... Har för mig att det hade att göra med att det inte gick att ändra grafiken på datorn till sämre... Men nu med emulator-möjligheter och skit så ska jag fanken få det att funka.
Uppdaterar senare.
I vilket fall som helst, om någon vet var jag kan få tag i spelet så är jag ytterst tacksam för tips (ej nedladdning, utan skivan)!

Vila i frid, söta Engla.
Ditt försvinnande engagerade inte bara dina ortsbor utan ett helt land. Vi tänder ljus för dig ikväll och det går just nu runt ett kedje-sms från mobil till mobil i Sverige för att hedra dig och för att göra sorgen något lättare för dina föräldrar att bära. Du hade hela livet framför dig och han som berövade dig det förtjänar inte längre sitt. Sverige kommer att göra allt för att hans dom ska bli så hård som möjligt, det kan jag garantera.
Det faktum att vi vet att hans straff inte kan bli särskilt "hårt" utan en maxtid på 20 år och att han förmodligen blir fri redan om 10-11 år borde öppna våra ögon för att straffen måste göras hårdare.

Jag fick smset om att tända ljus för Engla, 21.45 ikväll. När jag begav mig mot fönstret för att tända ett så fick jag se att i huset mittemot så var det redan flera som brann.
Sådant här får inte hända, inte i Sverige och inte någonstans.

Lisa hade inte glömt mig ^^
Däremot så hade min kära Jocke glömt mig. Jag kan inte klandra honom, faktiskt.

Är trött som fan, men kan inte ta mig ifrån datorn för att gå till sängen - bääääär miiiiig! Imorgon blir det läsa-dag, tråkigt, men ack så viktigt.
Är sugen på att göra om min MySpace-musicsida, den ser för tråkig ut...

Hittills så har jag fått fyra spontana gratulationer, fått en del andra också, men för att de blivit upplysta/påminda av andra.
Syrran har inte grattat än, men hon var ju här i lördags. Jocke har inte hört av sig på hela dagen... Lisa har glömt mig..?

I know it's been a while
But I'm glad you came
And I've been thinking 'bout
How you say my name
You got my body spinning
Like a hurricane
And it feels like
You got me going insane
And I can't get enough
So let me get it up

Ooh, looks like we're alone now
You ain't gotta be scared
We're grown now
I'm a hit defrost on ya
Let's get it blazin'
We can turn the heat up if you wanna
Turn the lights down low if you wanna
Just wanna move you
But you're froze up
That's what I'm saying

Let me break the ice
Allow me to get you right
Won't you warm up to me
Baby I can make you feel
Let me break the ice
Allow me to get you right
Won't you warm up to me
Baby I can make you feel

Imorgon fyller jag 20 år. Det är något med födelsedagar som får mig att vilja gömma mig någonstans. Alla bara drar i en och gör de inte det så har de glömt en. Pest eller kolera?
Helst av allt skulle jag bara vilja sitta med ett gäng goda vänner och käka en bit mat och dricka något gott vin. Helst av allt skulle jag vilja fira min födelsedag i Oskarshamn.
Jag vill inte behöva åka till plugget kl 9 på morgonen, lyssna på en föreläsning, fixa litteratur till tisdagens seminarium, läsa den, bli ivägsläpad på middag, bjuda på kaffe och sedan gå och lägga mig överjordiskt tidigt för att jag har tvättid på tisdag morgon.

Jag har otrolig ångest över det här med att jag inte har något sommarjobb. Det tär något fruktansvärt på min självkänsla över att jag inte kan få jobb. Senaste veckan har jag gråtit över den saken två patetiska gånger.

Jag ska söka jobb så mycket som det går den här veckan och ringa till soc utifall att.

Over and out.

Jag känner mig helt värdelös. Är helt pank, för betalade precis tillbaka 500:- som jag var skyldig, så nu kan jag inte köpa någon kurslitteratur eller mat den här månaden. Känns sådär skitbra...inte.
Har en räkning som jag hittade bland reklamen idag som jag inte kan betala och kommer få påminnelse på och kommer inte kunna betala den heller och inte nästa påminnelse heller, sen tillslut blir det inkasso och en jävla massa pengar läggs på och då har jag verkligen inte råd att betala den.
Det sjuka är att jag endast har betalat räkningar och handlat mat för studielånet den här månaden. 7400 räcker inte så jäkla långt ska jag ta och berätta för er CSN.

Fuck it all.

Where are we?
What the hell is going on?
The dust has only just begun to fall
Crop circles in the carpet
sinking...
feeling...
Spin me 'round again and rub my eyes
this can't be happening
When busy streets' a mess with
People would stop to hold their heads - heavy
Hide and seek
Trains and sewing-machines
All those years
They were here first
Oily marks appear on walls, where pleasure moments hung before
The takeover, the sweeping insensitivity of this still life
Hide and seek
Trains and sewing-machines (oh you won't catch me around here)
Blood and tears - oh
They were here first
Mmm what you say
mm that you only meant well - well OF COURSE you did
Mmm what you say
Mm that it's all for the best - of course it is
Mmm what you say
Mm that it's just what we need - you decided this!
Mmm what you say
Mmoohh what did she say?
Ransom notes keep falling out your mouth
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs
Speak no feeling, no I don't believe you
You don't care a bit, you don't care a bit
Hide and seek (Ransom notes keep falling out your mouth, mid-sweet talk, newspaper word cut-outs)
Hide and seek (Speak no feeling, no I don't believe you, you don't care a bit, you don't care a bit)
You don't care a bit
Oh oh you don't care a bit
Ah oh you don't care a bit
Mm mm you don't care a bit
You don't care a bit
You don't care a bit...

[Copyright: Imogen Heap, 2005]

Jag drömde en. vad jag upplevde det som, hemsk mardröm i natt.
Den väckte mig och gjorde mig ledsen.
I stora drag handlade det om att Christopher sade upp bekantskapen med mig för en brud han träffat och även hon var tidigare min vän, men ansiktslös i drömmen.
Han var så kall och log åt mig när han sade att jag inte skulle höra av mig till honom mer. Undrar om det är av rädsla för att förlora honom som jag drömde det... Kvinnan i drömmen var blond och Christoffer #1 sade upp bekantskapen med mig efter han träffat en blond kvinna. Jag kanske är rädd för att historien ska upprepa sig... Eftersom #1 på den tiden var den enda jag anförtrodde mig åt och som jag litade på. Det finns visserligen fler nu i mitt liv, som jag vågar lita på, men det är ingen idé att smyga under kudden med att Christopher Mars betyder otroligt mycket för mig.

Ja, ja. Bra att jag vaknade i alla fall. Ska ju på mitterminskonferens idag och åker om två timmar.
Nu måste jag försöka äta något... Ska fan inte smyga under kudden med att jag blivit hemskt dålig på att äta igen heller. Aptiten har försvunnit nästan helt. Utan aptit så är det sjukt lätt att jag glömmer bort att stoppa in något i käften. Mina fem gånger om dagen är som bortblåsta.