Ad astra per aspera

Ja. Det är nog sant.
Jag bad om att få finna en intressant kille. En. Istället så blev det en, två, tre, fyra

Nummer ett heter Ludde, är 2 år yngre än mig och bor för långt bort för tillfället, men hade ändå planer tidigare på att flytta och plugga där.

Nummer två heter Emanuel och är9 år äldre än mig, men han är inte ute efter något seriöst, misstänker jag, dock så bor inte alls långt från mig.

Nummer tre heter Calle med C, är ett år yngre än mig, oerhört söt, stammar och bor inte heller så långt ifrån mig, men jag har heller inte hört något ifrån honom på flera dagar. Han sade att han gillade mig och att jag inte bara var ett sexobjekt för honom. Sen svarade han inte på mina sms. Och då skickade jag inte så värst många. Ett om dagen eller så. Förutom sista dagen då jag blev riktigt upprörd... Okej, han går i skolan, men han har fan tid att skicka ett mail, skriva en mening på msn eller skicka ett sms... Jag skrämde väl bort honom, så jag grämer mig själv över det. För han var verkligen en bra kille.

Nummer fyra är en kille som jag hade planerat att dissa, tills han politiska åsikt fick upp mina ögon för honom. Han är 5 år äldre än mig, heter Calle...med C... Han kommer från Västerås men pluggar i Uppsala. Han och jag är så lika så att det är skrämmande, verkligen. För varje sak han sade om sig själv så stämde det på pricken in på mig och vice versa. Men han pekade ut väldigt hårt att han absolut inte är ute efter något seriöst. Han var ju drömprinsen innan han sade det. Bummer!
Då blev jag verkligen nedstämd, för detta var precis när jag hade sagt bye-bye fare-thee-well till Calle den yngre på sms för att jag inte tolererar att gå och vänta på någon. Betyder jag något, då får de fan öppna munnen och säga det...

Och idag flippade jag på Ludde som står mig så nära att jag vågar kalla honom min bästa vän (näst efter Lisa då, ingen kommer före Lisa ;)) bara för att han hade skrivit till några brudar på lunar att han ville pussa på dem och sådär... Jag borde inte ha flippat, det var skitdumt av mig, men jag är så oerhört sårbar just nu.

Jag menar. Vafan. Det är verkligen sant. Be careful what you wish for. Och killar nuförtiden är så krångliga. Eller så är det jag som blivit för gammal. Men det var ju så skoj att bara gå hem med vem man ville utan krav... I guess that's what's comin' for me now. Jag visste att karma inte var att leka med... För nu för tiden så verkar det inte finnas en endaste kille som är seriös...när jag faktiskt äntligen vill så verkar det som att jag inte är intressant längre.

Jag tror jag helt enkelt tänker flytta ihop med Christopher. Killen utan krav och han är killen jag aldrig tänkt på som ett potentiellt offer. Vi pratade om att flytta ihop lite förbiflygande och både han och jag är säkra på att det kommer funka, så får jag jobb i Helsingborg så gör jag nog fan så.

Förlåt Ludde och tack Christopher. Vad skulle jag göra utan dig egentligen..? Dina råd är så värdefulla för mig att du alltid nu för tiden är den första jag vänder mig till.
Du ser allt på fler än ett sätt.

Jag avslutar inlägget med en refräng ur låten "That's What You Get" av Paramore, bara för att den passar så bra in på hur jag känner mig just nu:

That's what you get when you let your heart win
That's what you get when you let your heart win
I drowned out all my sense with the sound of its beating
And that's what you get when you let your heart win