Be careful what you wish for...

22:40:00 Posted In , , Edit This 0 Comments »
Ja. Det är nog sant.
Jag bad om att få finna en intressant kille. En. Istället så blev det en, två, tre, fyra

Nummer ett heter Ludde, är 2 år yngre än mig och bor för långt bort för tillfället, men hade ändå planer tidigare på att flytta och plugga där.

Nummer två heter Emanuel och är9 år äldre än mig, men han är inte ute efter något seriöst, misstänker jag, dock så bor inte alls långt från mig.

Nummer tre heter Calle med C, är ett år yngre än mig, oerhört söt, stammar och bor inte heller så långt ifrån mig, men jag har heller inte hört något ifrån honom på flera dagar. Han sade att han gillade mig och att jag inte bara var ett sexobjekt för honom. Sen svarade han inte på mina sms. Och då skickade jag inte så värst många. Ett om dagen eller så. Förutom sista dagen då jag blev riktigt upprörd... Okej, han går i skolan, men han har fan tid att skicka ett mail, skriva en mening på msn eller skicka ett sms... Jag skrämde väl bort honom, så jag grämer mig själv över det. För han var verkligen en bra kille.


Nummer fyra är en kille som jag hade planerat att dissa, tills han politiska åsikt fick upp mina ögon för honom. Han är 5 år äldre än mig, heter Calle...med C... Han kommer från Västerås men pluggar i Uppsala. Han och jag är så lika så att det är skrämmande, verkligen. För varje sak han sade om sig själv så stämde det på pricken in på mig och vice versa. Men han pekade ut väldigt hårt att han absolut inte är ute efter något seriöst. Han var ju drömprinsen innan han sade det. Bummer!
Då blev jag verkligen nedstämd, för detta var precis när jag hade sagt bye-bye fare-thee-well till Calle den yngre på sms för att jag inte tolererar att gå och vänta på någon. Betyder jag något, då får de fan öppna munnen och säga det...

Och idag flippade jag på Ludde som står mig så nära att jag vågar kalla honom min bästa vän (näst efter Lisa då, ingen kommer före Lisa ;)) bara för att han hade skrivit till några brudar på lunar att han ville pussa på dem och sådär... Jag borde inte ha flippat, det var skitdumt av mig, men jag är så oerhört sårbar just nu.

Jag menar. Vafan. Det är verkligen sant. Be careful what you wish for. Och killar nuförtiden är så krångliga. Eller så är det jag som blivit för gammal. Men det var ju så skoj att bara gå hem med vem man ville utan krav... I guess that's what's comin' for me now. Jag visste att karma inte var att leka med... För nu för tiden så verkar det inte finnas en endaste kille som är seriös...när jag faktiskt äntligen vill så verkar det som att jag inte är intressant längre.

Jag tror jag helt enkelt tänker flytta ihop med Christopher. Killen utan krav och han är killen jag aldrig tänkt på som ett potentiellt offer. Vi pratade om att flytta ihop lite förbiflygande och både han och jag är säkra på att det kommer funka, så får jag jobb i Helsingborg så gör jag nog fan så.

Förlåt Ludde och tack Christopher. Vad skulle jag göra utan dig egentligen..? Dina råd är så värdefulla för mig att du alltid nu för tiden är den första jag vänder mig till.
Du ser allt på fler än ett sätt.

Jag avslutar inlägget med en refräng ur låten "That's What You Get" av Paramore, bara för att den passar så bra in på hur jag känner mig just nu:

That's what you get when you let your heart win
That's what you get when you let your heart win
I drowned out all my sense with the sound of its beating
And that's what you get when you let your heart win

Leksak

02:26:00 Edit This 0 Comments »
Jag vet inte varför det är såhär.
Men för Dem kommer jag alltid bara vara en leksak. Det är därför jag inte vågar lita på någon längre... och på grund av det så förstör jag bara för mig själv...
Och det är ju dumt.

Jag förväntar mig inte att någon ska förstå vad jag menar... men jag måste få ventilera

11 grader

15:54:00 Edit This 0 Comments »
Det var ynka elva grader (!) när jag gick till jobbet idag. Jag frös.
Sen satte jag på mig vantar. Det var skitskönt! Och är det lika kallt imorgon så blir det vinterkappan eller skinnkappan med röda knappar

Jag är inte van vid att det blir kallt vid den här tiden på året, har bott i Småland i 3 år, då vänjer man sig vid milda höstar och vintrar. Förra året så märkte jag inte ens när det gick från sommar till vinter. Huxflux så fanns det lite snö bara *ler*

Ah okej, på grund av det kalla klimatet och att jag inte käkat allergimedicin på flera dagar så att immunförsvaret har gått i idé så håller jag på att få sommar->höstförkylningen som jag får varje år. Av samma anledning ungefär varje gång också, haha! Jag lär mig aldrig.
Nu väntar jag bara på att jag inte ska kunna gå på några dagar eftersom att mina knän inte klarar av klimatförändringar.

FYI så fryser jag skitmycket.
Nä! Nu ska jag gå ut i det kalla och röka.
Sluta med det ska jag också göra, det går inte för sig att röka under vinterhalvåret...

Anyways.
Kärlek är knepigt.
Har träffat någon. Men jag vågar inte hoppas på att han vill något mer än vad som redan har hänt.
Jo...okej. Jag hoppas lite.

Våga ta risker!

Bostad/jobb/kärlek

21:33:00 Edit This 0 Comments »
Det är ju stört omöjligt det här med att hitta någonstans att bo. Och att få jobb!
Jag tycker inte att jag gör något annat än att skicka ut ansökningar hit och dit. Idag upptäckte jag även att min dator hade raderat en del av mitt CV, så jag blev skitsur när jag insåg att jag skickat ett ofärdigt CV till arbetsgivare. Konstigt att jag inte får jobb då.

Men om jag återgår till det här med bostad. Man får ju inte röka eller ha djur någonstans, vafan! Jag vill ju ha mina katter och jag vill kunna röka när jag vill, men jag behöver väl kanske inte röka inomhus, lite vett har man väl (rökte å andra sidan inne i min förra lägenhet, haha, men jag är ingen storrökare direkt.)

Jaha. Det är fredag i alla fall. Och jag har så överjä**igt tråkigt att jag funderar på att gå ut och springa en runda snart. Finns ju inget roligare att göra.
Dock så har ju internet faktiskt fungerat förvånansvärt många timmar nu. Bara för att jag tänkte på det tänker det säkert lägga ner nu.

Funderar på att dra till Göteborg den 29september och kolla in Takida... Har dock ingenstans att husera i Götet, men det löser sig alltid, haha!

Kärlek är dumt. Bara konstaterar det.
Det är nog bara en illusion. Egentligen. Fast varför känner jag mig då så ensam..?
Äh, orkar inte ens fundera på det. Känns som lite slöseri med tid just nu.
Men jag blir så upprörd nu för tiden när det verkar som att det enda jag duger till är att vara en sexleksak. Finns det ingen som vågar ta en chans?
Kliva över branten och kasta sig ut i det till synes okända?
Chansa på mig.

Det finns väl sådana killar också, som vågar. Men majoriteten av de killarna jag träffar på, som vill satsa är sådana som är totalt oattraktiva för mig. Och det funkar bara inte.

Ta min hand helt enkelt.
Spontan - öppensinnad - socialt kompetent - omtänksam - finns du?
Jag har börjat tvivla.
Jag kan heller inte påstå att jag letar. Jag tar varje dag som den kommer.

Men det var en kille för ett tag sen. Han gjorde mig helt svag i hela kroppen bara av att finnas och sitta bredvid mig...vad betyder det? För jag har aldrig känt så förut och skulle verkligen vilja veta om det var på riktigt...

Japp. Ta min hand, muthafukka.

Det här med närhet.

23:52:00 Edit This 0 Comments »
Närhet...
Jag saknar det.
Jag är trött på den där flyktiga närheten som en sexuell relation ger.
Jag ser mig själv halvliggandes i en killes famn på en soffa, halvkikandes på en film... Han har sina armar runtom mig och han smeker mitt hår ibland...

Det funkar inte längre. Jag funkar inte längre.
Jag behöver äkta närhet... Sex får gärna inkluderas, men jag vill inte vara deras leksak längre.
Jag är trött på den där flyktiga närheten som en sexuell relation ger...det tåls att upprepas. Jag måste inse det själv. Tror inte jag har gjort det, trots att jag kan skriva det.
Jag behöver inte en pojkvän. Men gärna en vän av motsatt kön som bara kan hålla om mig och verkligen mena att han tycker om mig. Som sin vän. That's what I need.
Senare inlägg
Äldre inlägg