Ad astra per aspera

Nej, jag vet inte. Men det jag vet är att jag ligger på soffan och har småkrämpor i lungorna eller liknande och att hostan aldrig blir bättre och att jag har omtenta i kultur på fredag.

Jag vill inte tänka på det. Vill inte tänka på män. Vill bara vara. Tillsammans med min kära mor har jag i alla fall luskat ut att män aldrig lyssnar på vad man säger och det är därför det blir gräl och bråk. De hör bara det de vill höra. Och de kan aldrig se saker ur den andres perspektiv och det är alltid mest synd om dem. De skyller allt på oss när de i själva verket borde se sig själv i spegeln och säga till reflektionen det de nyss sade till oss. Detta är inte en generalisering. Det är en sanning. Män påstår att det är så jäkla svårt att förstå sig på oss kvinnor - men konstigt?! Ni lyssnar inte på oss. Vi kör med öppna kort och spiller våra hjärtan för er, det ni inte förstår är att våra hormoner fungerar på ett annat sätt än era. Och tyvärr så styr hormoner allt som har med kroppen och tankar att göra, utan hormoner så är man inte en människa.

Ni män förstår er inte på oss på grund av att ni stänger av era öron när det inte verkar vara något som ni är intresserade av. Därför upprepar ni er också väldigt ofta om händelser som ni berättat för oss, eftersom att ni antar att vi gör samma sak - inte lyssnar. Vilket vi, på gott och ont, gör. Varenda ord.

"Jag lovar." Promise my ass.