Ad astra per aspera

Oriah Mountain Dreamer, en indianäldste, skrev en gång 1994 en fantastisk text, som har varit mitt motto sedan min mamma visade mig den för kanske 8 år sedan. Jag förstod inte vad den betydde då, men nu vet jag.


Det intresserar mig inte vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du trängtar efter, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.

Det intresserar mig inte hur gammal du är.
Jag vill veta om du vill riskera att se ut som en dåre för Kärlekens, för Drömmarnas skull
För äventyret att leva

Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjunktion till din Måne.
Jag vill veta om du har berört det innersta av din sorg, om du har blivit öppnad av livets svek eller blivit förtorkad och sluten av rädsla för mer smärta!

Jag vill veta om du kan sitta kvar i smärta, min eller din egen, utan att röra dig för att dölja den eller ta bort den.

Jag vill veta om du kan finnas till i glädje, min eller din egen; om du kan dansa hängivet och låta extasen fylla dig från fingertoppen till tårna utan att säga åt oss att vara försiktiga, vara realistiska eller tänka på det begränsade i att vara människa.

Det intresserar mig inte om den historia du berättar för mig är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann mot dig själv; om du kan uthärda anklagelsen att svika och inte svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara trogen och därigenom pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönheten även om det inte är en vacker dag, och om du kan se att din källa är i Guds närhet.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå kunna stå vid sjöns strand och ropa mot silvermånen: "Ja"!

Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket
pengar du har.
Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av
sorg och förtvivlan, trött plågad ända in i märgen,
och göra vad som behövs för barnen.

Det intresserar mig inte vem du är, hur det kommer sig att du hamnade här.
Jag vill veta om du tänker stå mitt i elden tillsammans med mig och inte dra dig undan.

Det intresserar mig inte var eller vad eller tillsammans med vem du har studerat.
Jag vill veta vad det är som bär dig framåt inom dig när allt annat sviktar och försvinner.

Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv; och om du verkligen tycker om ditt eget sällskap under de tomma ögonblicken.