Summer loving.
00:13:00 Posted In kyss , läppar , minnen , vacker Edit This 0 Comments »
- Fan. Du är så underbar, egentligen.
- I knoooow, säger jag på mitt ironiska sätt och ler och försöker förmå mig att öppna mina trötta, berusade ögon för att titta upp på dig där jag ligger i ditt knä. Jag ger upp försöken och lyssnar på vattnet som sorlar under oss ett tag.
Vi pratar om allt och inget en stund och sen vet jag inte vad som händer, men du vill kyssa mig och jag plutar med mina rosa, alkoholindränkta läppar mot dig.
- Jaha! Ska jag böja mig ner till dig nu, tyckte du?
- Mhmm, svarar jag.
- Egentligen borde jag inte göra såhär mot dig ju, säger du.
Jag säger inget, utan bara sätter mig upp och kysser dig. Sedan tar du min hand och frågar om vi ska gå och jag svarar ja.
Resten av natten är lite som ett...blurr. Jag minns det fina, det vackra. Dig.
Egentligen så borde jag inte sitta och skriva detta här. Men det är vackert. Och det kommer att bli ett vackert minne. Något att plocka upp när mina dagar blir för dystra. När livet ter sig illa.
Och egentligen borde jag inte skriva hur det kändes när du kröp upp bredvid mig i soffan och lade ditt huvud på mitt ena bröst. Eller hur det kändes när du då tittade på mig och tänkte något som jag inte hörde och sedan kysste mig. Jag borde inte skriva att jag då för första gången insåg hur mjuka dina läppar är. Jag borde heller inte skriva att jag vet att du ångrar dig.
När jag lutade mitt huvud mot din axel så började ditt hjärta slå alldeles för hårt. Det borde jag inte skriva. Jag borde inte ha lagt märke till det ens, men det gjorde jag.
Jag borde inte skriva det här. Jag borde säga det till dig, men det kommer inte ske. För det ska inte vara så. Det har du bestämt.
Nu bjuder jag mina bloggläsare ett sommarvarmt godnatt och hoppas att ni får uppleva lite romantik imorgon. Äkta eller flyktig, spelar ingen roll, det värmer lika gott i hjärtat för stunden.
- I knoooow, säger jag på mitt ironiska sätt och ler och försöker förmå mig att öppna mina trötta, berusade ögon för att titta upp på dig där jag ligger i ditt knä. Jag ger upp försöken och lyssnar på vattnet som sorlar under oss ett tag.
Vi pratar om allt och inget en stund och sen vet jag inte vad som händer, men du vill kyssa mig och jag plutar med mina rosa, alkoholindränkta läppar mot dig.
- Jaha! Ska jag böja mig ner till dig nu, tyckte du?
- Mhmm, svarar jag.
- Egentligen borde jag inte göra såhär mot dig ju, säger du.
Jag säger inget, utan bara sätter mig upp och kysser dig. Sedan tar du min hand och frågar om vi ska gå och jag svarar ja.
Resten av natten är lite som ett...blurr. Jag minns det fina, det vackra. Dig.
Egentligen så borde jag inte sitta och skriva detta här. Men det är vackert. Och det kommer att bli ett vackert minne. Något att plocka upp när mina dagar blir för dystra. När livet ter sig illa.
Och egentligen borde jag inte skriva hur det kändes när du kröp upp bredvid mig i soffan och lade ditt huvud på mitt ena bröst. Eller hur det kändes när du då tittade på mig och tänkte något som jag inte hörde och sedan kysste mig. Jag borde inte skriva att jag då för första gången insåg hur mjuka dina läppar är. Jag borde heller inte skriva att jag vet att du ångrar dig.
När jag lutade mitt huvud mot din axel så började ditt hjärta slå alldeles för hårt. Det borde jag inte skriva. Jag borde inte ha lagt märke till det ens, men det gjorde jag.
Jag borde inte skriva det här. Jag borde säga det till dig, men det kommer inte ske. För det ska inte vara så. Det har du bestämt.
Nu bjuder jag mina bloggläsare ett sommarvarmt godnatt och hoppas att ni får uppleva lite romantik imorgon. Äkta eller flyktig, spelar ingen roll, det värmer lika gott i hjärtat för stunden.





