Ad astra per aspera

Imorgon är det nyårsafton. Vilket innebär att svenska folket super ner sig, äter alldeles för mycket, spenderar pengar på fyrverkerier som skrämmer djur och hånglar med främlingar. Ett och annat eventuellt bråk lär väntas också.
För mig innebär nyårsafton dagen då min morfar dog 90-91. Jag firar hans minne och försöker intala mig själv att "nästa år ska fan bli bättre".

Så. Om jag lite snabbt ska summera året som gått, från 30 december förra året tills idag så ser det ut såhär:
Jag hade varit förlovad i ca en vecka med min underbara fästman.
Nyårsafton bestod av att vi vaknade, myste och gjorde oss i ordning för kvällen. Jag rökte min fina vattenpipa halva dagen och sedan vankades det mat. Av någon anledning så de senaste tre åren har jag alltid käkat potatisgratäng och fläskfilé till nyår, oavsett var jag varit någonstans...
Sen spelade vi något shot-spel som gjorde oss på "partyhumör", om man får säga så...
Kvällen gick lite längre och tillslut så hade jag och min fästman vårt allra första bråk.
Sen skulle vi ut på stan i Helsingborg, vilket var fan så onödigt, för det var fullt överallt. Så vi åkte hem och lade oss.

Efter det så är nog året en jävla sörja.

Sista skoltiden var kass. Jag och Lisa söp ner oss varje helg (det var visserligen kul xD). Det tog slut med fästmannen. Jag blev med barn och fick missfall. Träffat män som allihopa varit fel. Gått ner i vikt. Gått upp i vikt. Flyttat 45 mil norrut. Sökt jobb. Jobbat. Medverkat i diverse talangtävlingar. Haft en del sex, rökt en del cigg, druckit en del sprit.

En av höjdpunkterna under 2007 var att jag skaffade kissekatt. Älskade Sixten.

Jag skulle kort och gott vilja kalla 2007 för det SÄMSTA året i mitt liv. Thank you very much.
Vilket egentligen borde få mig att vilja att nästa år ska bli sjukt bra. Men jag önskar mig själv fan inte ett gott år och ingen annan heller. Jag ska ändra mig totalt.
För man har ingenting för att man är ärlig och trevlig och glad. Så jag ska börja ljuga, vara cynisk, otrevlig och sura hela tiden.
Det kommer säkert misslyckas, men fan, fan, fan för de som kommer i min väg nästa år, de som bara försöker förstöra ens liv. Jag ska förstöra era också.

År 2008 inleds med att jag flyttar till en ny egen lägenhet. Dvs, jag flyttar hemifrån för TREDJE gången.
Har skaffat riktigt fina möbler, så jag hoppas verkligen att det kommer bli bra.
För i min lägenhet ska jag sitta varje dag efter plugget och inte umgås med någon. Jag är trött på folk.

Kära morfar.
Imorgon är vi många som tänker på dig
på allt du betytt för oss och allt du fortfarande betyder.
Du var den ärligaste människan någonsin
och vi har alla försökt att uppnå det idealet
men jag är inte säker på att det har gått så bra...
Morfar, fick du någonsin ta skit för att du var snäll
mot alla som passerade dig?
Är det helt enkelt godhetens förbannelse?
Morfar. Inget har varit sig likt sen du försvann.
Familjen är splittrad och ingen orkar hålla ihop längre
det har blivit som ett tvång.
Alla dina flickor, morfar.
Kvinnor som borde hålla ihop
det borde vara systrar och mödrar mot världen.
Och du... jag känner mig så hopplös för att jag är yngst.
Jag hoppas att jag inte gjort dig besviken
och att jag aldrig kommer göra det.
För mig lever du alltid, morfar.

Jag har förträngt morfars död. En dag så fanns han bara inte där längre.
Han var ju min bästa vän.

Man kan nog bara vara glad till en viss gräns, sen går det över.