Ad astra per aspera

Oriah Mountain Dreamer, en indianäldste, skrev en gång 1994 en fantastisk text, som har varit mitt motto sedan min mamma visade mig den för kanske 8 år sedan. Jag förstod inte vad den betydde då, men nu vet jag.


Det intresserar mig inte vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du trängtar efter, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.

Det intresserar mig inte hur gammal du är.
Jag vill veta om du vill riskera att se ut som en dåre för Kärlekens, för Drömmarnas skull
För äventyret att leva

Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjunktion till din Måne.
Jag vill veta om du har berört det innersta av din sorg, om du har blivit öppnad av livets svek eller blivit förtorkad och sluten av rädsla för mer smärta!

Jag vill veta om du kan sitta kvar i smärta, min eller din egen, utan att röra dig för att dölja den eller ta bort den.

Jag vill veta om du kan finnas till i glädje, min eller din egen; om du kan dansa hängivet och låta extasen fylla dig från fingertoppen till tårna utan att säga åt oss att vara försiktiga, vara realistiska eller tänka på det begränsade i att vara människa.

Det intresserar mig inte om den historia du berättar för mig är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann mot dig själv; om du kan uthärda anklagelsen att svika och inte svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara trogen och därigenom pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönheten även om det inte är en vacker dag, och om du kan se att din källa är i Guds närhet.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå kunna stå vid sjöns strand och ropa mot silvermånen: "Ja"!

Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket
pengar du har.
Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av
sorg och förtvivlan, trött plågad ända in i märgen,
och göra vad som behövs för barnen.

Det intresserar mig inte vem du är, hur det kommer sig att du hamnade här.
Jag vill veta om du tänker stå mitt i elden tillsammans med mig och inte dra dig undan.

Det intresserar mig inte var eller vad eller tillsammans med vem du har studerat.
Jag vill veta vad det är som bär dig framåt inom dig när allt annat sviktar och försvinner.

Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv; och om du verkligen tycker om ditt eget sällskap under de tomma ögonblicken.

Det är ju bara för fantastiskt. I flera månader har jag väntat på skivan och den kommer nästa vecka! Det handlar självklart om Britney Spears stora, riktiga comeback med plattan Circus.
Det här är framsidan och hon ser helt otroligt vacker och sockersöt ut. Nästan så att man tror att det inte är hon. Många av promobilderna är hon sig inte lik på, så jag anar fuffens... men jag skiter i det, för låtarna är så jäkla bra!

Jag vet inte om du ens läser min blogg längre...
Hur som helst. Jag fick panik när jag insåg att jag inte har ditt telefonnummer! Jag har bytt mobil och tydligen så låg ditt nummer på den förra telefonen och inte på simkortet...
Sms:a mig om du har lust...

Jag saknar dig... obeskrivligt mycket. Du är den enda som kan få mig att skratta på riktigt, jag har insett det efter vidare reflektioner över mitt liv. Jag vägrar tro att mina chanser är slut. Du kanske har träffat världens bästa tjej, men jag svär att jag är lite mer världens bästa tjej än vad hon är =)

This is not some case of wanting what you can't have, this is realising the stupidity of my own mind. Jag har låtit dig gå en gång för mycket nu. Det är slut med det.

Nej, jag vet inte. Men det jag vet är att jag ligger på soffan och har småkrämpor i lungorna eller liknande och att hostan aldrig blir bättre och att jag har omtenta i kultur på fredag.

Jag vill inte tänka på det. Vill inte tänka på män. Vill bara vara. Tillsammans med min kära mor har jag i alla fall luskat ut att män aldrig lyssnar på vad man säger och det är därför det blir gräl och bråk. De hör bara det de vill höra. Och de kan aldrig se saker ur den andres perspektiv och det är alltid mest synd om dem. De skyller allt på oss när de i själva verket borde se sig själv i spegeln och säga till reflektionen det de nyss sade till oss. Detta är inte en generalisering. Det är en sanning. Män påstår att det är så jäkla svårt att förstå sig på oss kvinnor - men konstigt?! Ni lyssnar inte på oss. Vi kör med öppna kort och spiller våra hjärtan för er, det ni inte förstår är att våra hormoner fungerar på ett annat sätt än era. Och tyvärr så styr hormoner allt som har med kroppen och tankar att göra, utan hormoner så är man inte en människa.

Ni män förstår er inte på oss på grund av att ni stänger av era öron när det inte verkar vara något som ni är intresserade av. Därför upprepar ni er också väldigt ofta om händelser som ni berättat för oss, eftersom att ni antar att vi gör samma sak - inte lyssnar. Vilket vi, på gott och ont, gör. Varenda ord.

"Jag lovar." Promise my ass.

Såg nyss en reklam som äcklade mig något vansinnigt. Här ligger jag framför teven i självömkan över min feber och får se vad? Lindex-julreklam för underkläder.
Modellen ser ut som en planka och det är patetiskt att hon ens använder BH - det är som att se en fyraåring i bikini på stranden, också patetiskt. Man har BH främst för att stödja ryggen så att den slipper belastning, men hennes engrammare kan inte påfresta så mycket.
Vad hände med att ha glamorösa, kurviga kvinnor som underklädesmodeller a la Tyra Banks och Heidi Klum (eller vilken annan Victoria's Secret-modell som helst för den delen)? Eller Sverige kanske inte har kommit dit än?
Ja, jag äcklas utav kvinnor som inte har bröst, allra helst atleter som inte har det minsta fylligt ovanför midjan, utan bara ett par amerikanska pannkakor av stål.
Kvinnor ska se ut som kvinnor, god damn it. Det betyder dock inte att jag inte tycker att vi borde ha ett jämställt samhälle, för det vill jag, men bara för att vi vill ha samma villkor som män har så betyder inte det att vi ska SE UT SOM de också...
Och så tänker ni: men de stackrarna som inte kan hjälpa att de har små bröst då? - Låt de inte bli modeller eller ideal för världen.

Oprah Winfrey sade det: "It feels like hope won!".
Mer än så behöver inte sägas om det.
Jag är glad, som fan. Change.