Ad astra per aspera

Jag har mycket tankar om allt just nu. Jobbet mest. Tror det krävs en förändring för att jag ska hitta tillbaka till min glädje...

Har startat ett e-sparkonto, fyfan vad vuxet.

Nu måste jag hitta på något att tugga på, hungrig som en gnu!

Det är höst. Många är deppiga. Många drar nu på sig livslånga depressioner och ångest som de inte trodde att de hade i sig. Jag försöker hålla mig över ytan.
Medan jag försöker hålla mig över ytan, så kan jag inte låta bli att fundera över depressioner. Jag har kommit fram till slutsatsen att det finns olika depressioner (självklart).
- Den uppmärksamhetssökande depressionen: kanske inte egentligen en riktig depression, utan snarare en light-depp som kan komma sig av precis vad som helst. I vilket fall, så söker dessa personer uppmärksamhet och tröst från andra genom att berätta om hur dåligt de mår eller drar sig undan helt och isolerar sig en tid, som för att göra ett statement.
- Djup depression: Märks inte alls. En person som har en djup depression vill inte behöva tynga någon annan med sina besvär, så han/hon anpassar sig helt enkelt och lever ett, utåt sett, normalt liv. Enligt mig kan den också kallas maskerad-depressionen, för personen drar på sig en fasad för att inte behöva visa för någon annan hur dåligt den mår. Detta kan leda till att man spelar sin roll så bra, att man tillslut tror att man inte mår dåligt, tills man en dag vaknar upp från sitt skådespel.
- Ännu djupare depression: Det här är de personerna man aldrig ser. De är alltid isolerade, folkskygga och fungerar inte i samhället på grund av hjärnspökena.

Ska spekulera lite mer om detta och återkommer och fyller på snart.